Göteborgs-Posten skriver i ledare, Från vandal till arbetare:
Ett jobb kan betyda så mycket. En möjlighet att stå på egna ben, stället för att bo kvar i pojkrummet. En chans att bli en del av något nytt och få känna sig värdefull.
Akut brist på jobb kan leda till motsatsen. Den kan leda till kollektiv frustration, som resulterar i att unga vuxna tappar huvudet och börjar leka med tändstickor på sin egen bakgård. Det är idiotiskt. Det är kriminellt. Ändå är Göteborg nu ännu en i raden av större europeiska städer som tvingas konfronteras med detta problem.
I går, på ett yrkesvux i Stockholm, presenterades en sorts motåtgärd. Alliansen lade fram ett åtgärdspaket, där utbildning och av olika slag är en viktig del.
Samtidigt frågar sig tidningen varför detta paket skulle lyckas när alla andra AMS-åtgärder misslyckats. Folk vill ha riktiga jobb, inte dagisplats.
Lösningen heter: liberalare arbetsrätt. Då kan riktiga arbetsplatser våga anlita extra personal när det behövs, men samtidigt kunna avsluta anställningen om jobb inte skulle finnas. Idag anses det fult och socialt oacceptabelt att anlita någon, för att sedan säga “tack och hej”. Om en arbetsgivare anlitar någon, då ska det vara på livstid. Ingen ska bort. Någonsin.
Eftersom både lag och mentalitet gör det så svårt och besvärligt att minska personalstyrkan, drar sig alla arbetsplatser för att i det längsta utöka den. Man vill inte utsätta sig för risken att behöva minska antalet anställda.
Därför står så många utanför istället för att göra en insats där det behövs för tillfället.
Bara om man tycker det är bättre att unga är ute och bränner bilar och vandaliserar hellre än att ha tillfälliga jobb kan man anse nuvarande arbetsrätt är bra.
(Andra intressanta bloggar om politik, arbetsrätt, arbetsrätten, arbete, arbetslinjen, social nedrustning, utanförskap, välfärd, tillväxt, ekonomi,
företagande, entreprenörskap, företagandets villkor)