Gud, vad trött jag blir på makthavare som smiter ifrån sitt ansvar och bortförklarar sin uppenbara inkompetens.
Wanja Lundby-Wedin har kvalat in i en egen division i detta avseende. Idag säger hon till DN-Ekonomi att hon blivit “orättvist behandlad” och att det finns en “könsdimension” i kritiken .
Förut ansåg hon sig “grundlurad” när det gäller hennes oförmåga att stoppa höga pensionsförmåner för vd i AMF.
Ja, hur kan man i samhällsdebatten kritisera henne! Hon sover på styrelsemöten, kritiserar själv andra hårt för det hon anser omoraliskt, men släpper själv igenom samma chefsförmåner. Hon får kritisera andra, men inte en själ har rätt att kritisera henne! Då är det hon som kvinna som utsätts för drev.
Vilket skitsnack.
Det är ju som SVD skrivit tidigare: Stig Malm avgick i samma situation.
Hade en manlig LO-chef gjort bort sig lika grundligt som Wanja Lundby-Wedin hade han fått avgå. WLW sitter däremot kvar. Och gnäller över att hon får kritik.
Den här feministiska bortförklaringen är skadlig för kvinnors möjligheter att bli chefer. Den talar nämligen om att kvinnor inte tål kritik. De vill ha gräddfiler där de får agera hur illa som helst, men ändå anser sig ha rätt att slippa kritik. Men så kan inte ledarskap bedrivas.
(Andra intressanta bloggar om Wanja Lundby-Wedin, AMF, LO, bonusar, bonus, politik, pension, girighet, Socialdemokraterna, facket, feminism, jämställdhet, kvinnor, sexism, kön)