Flera läsare undrar varför jag inte kommenterat den konstitutionella krisen i Honduras. Skälet är enkelt: bloggen kan inte bevaka allt, särskilt inte fungera som nyhetsbyrå, av den enkla anledningen att den sköts av mig genom oavlönat engagemang. Därför väljer jag ut det jag har lust att följa.
Att medierna skulle vinkla krisen till vänsterns fördel, som läsarna menar, skulle inte förvåna mig. Det vore ju inte direkt en nyhet. Särskilt inte om Latinamerika. Därför är det inte heller förvånande att interimpresidenten i Honduras, förre talmannen Roberto Micheletti (som dessutom tillhör samma parti som den avsatte presidenten) har en helt annan bild av utvecklingen än den “statskupp” som medierna talar om. Han skriver i Wall Street Journal, The Path Forward for Honduras:
De senaste veckorna har allierade till förre presidenten Manuel Zelaya dominerat mediernas rapportering. Den värsta förvrängningen av fakta är när man påstår att Zelaya avsattes av militären och därför att han var en “reformist”. Sanningen är att han avsattes i en demokratiskt och civil process sedan det oberoende domstolsväsendet funnit att han brutit mot landets lagar och konstitution …
Högsta domstolen fann, med rösterna 15-0, att president Zelaya agerat olagligt när han i strid med konstitutionen utlyste en “folkomröstning” och domstolen beordrade Försvarsmakten att gripa honom. Militären utförde arresteringen i enlighet med Honduras lagstiftning.
Det vore bra om rapporteringen från Latinamerika kunde överge den blodröda revolutionsnostalgi som varit så förhärskande bland svenska och andra journalister. Jag hoppas att rapporteringen ska se igenom retoriken från båda sidor och konstatera huruvida avsättningen skett enligt Honduras grundlag eller inte. Och om grundlagen uppfyller grundläggande demokratiska villkor.
Om presidenten brutit mot konstitutionen och försökt förändra maktförhållandena är det naturligtvis rätt och riktigt att avsätta presidenten. Då sker avsättningen för att rädda demokratin och rättsstatens regler. Men i DN, SVT/TT, SR, Flamman och Proletären bortser man ifrån vad som är fakta, rätt och fel, för att istället bara skildra propagandaspelet ur vänsterperspektiv.
Vi ser här samma sorts skillnad i definition av vad demokrati är, som finns mellan vänster och borgerliga om Hamas på palestinska området. Demokrati kräver mer än val, det kräver en rättsstat (där man inte, likt Hamas, mördar oliktänkande) och att konstitutionen efterlevs (vilket tydligen inte den avsatte presidenten i Honduras gjort). Under Sovjetunionens tid tyckte ju vänstern att det räckte med att ett parti, kommunistpartiet, fick ställa upp medan alla andra som försökte uttrycka sin uppfattning sattes i fångläger i Gulag.
Den sortens “demokrati” som vänstern står för är något misskrediterad, om man frågar mig. Men nu tycks den åter gälla i svenska medier — från DN och SVT till Flamman och Proletären.
(Andra intressanta bloggar om politik, Honduras, demokrati,MR, frihet, vänstern, media, medier, mediekritik, journalistik)