Rapporterna om händelseutvecklingen i Iran efter fredagens presidentval är skrämmande. Inte bara därför att regimen med våld och död slår ner människor som vill ha frihet, utan också därför att västvärlden visat sin totala flathet och undfallenhet. Eftersom nyhetsrapporterna inte tänker ett steg längre, vill jag försöka göra det här.
Låt oss börja med att se vilka reaktionerna blivit på demonstrationerna. US News & World Report skriver i Re-election of Ahmadinejad undermines Obama’s argument for diplomacy:
Vicepresident Joe Biden sa i NBC’s Meet the Press i söndags att “vi kommer inte att göra några kommentarer” … Obamaadministrationen vill inte stöta sig med Ahmadinejad eftersom väst vill ha en fortsatt dialog med honom om mycket känsliga och explosiva frågor.
Men i takt med att våldet från regimens sida ökade, kunde inte president Obama fortsätta tiga i sitt stöd till Ahmadinejad, rapporterar Politico i Unrest in Iran forces Obama’s hand:
Bilderna på massiva protester och misshandlade studenter på Teherans gator tvingade en inledningsvis tystlåten president Barack Obama att uttala sig mot regimens våld och uttrycka tvivel om valresultatet.
“Jag är djupt bekymrad av våldet som jag sett på TV”, sa Obama på måndagen, mer än två dagar efter det att protesterna bröt ut på lördagen i Iran.
Ett väldigt platt uttalande från en västlig ledare som ser hur folkliga protester i en diktatur brutalt slås ner. Obama är “bekymrad”, men han fördömer inte, han tar inte avstånd.
Och i Dagens Nyheter rapporterar Michael Winiarski under rubriken, “Fortsatta protester i Iran försvårar läget för Obama” (ej online än):
President Obamas ambitiösa agenda i Mellanöstern, däribland hans uttalade vilja att öppna för en dialog med Teheran, kompliceras av efterspelet till det iranska presidentvalet.
Det är ju ett synnerligen relativistiskt sätt att säga: Obamas fjäskande med ayatollorna störs av dessa besvärliga iranier som protesterar mot diktaturen och kräver något så onödigt som frihet och demokrati. DN-artikeln fortsätter:
Washington har legat påtagligt lågt unde de senaste dygnens gatuprotester … Sannolikheten för att det blir Ahmadinejad som USA har att göra med de närmaste fyra åren är så överväldigande att det inte går att bränna några broar nu.
I klartext: Obama offrar de iranska demokratidemonstranterna för goda förbindelser med tyranniets företrädare.
Det vore som om världen ställt upp på kommunistpartiets sida under massakern på Himmelska fridens torg.
Så undfallande är Barack Obama.
Så svagt och passivt är västvärlden — för vad har Europas ledare sagt och gjort till stöd för demonstranterna?
Alla världens diktaturer ser vad som utspelas här. Västvärlden står på deras sida. Det är budskapet bakom de senaste dagarnas agerande kring demonstrationer mot valfusk i Iran: Inget stöd från väst för folkliga protester.
Detta är ynkedom!
(Andra intressanta bloggar om politik, Iran, val, protester, demonstrationer, Ahmadinejad, fundamentalism, terrorism, islamism, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, USA, EU )