I Atlantic Monthly finns en högst läsvärd analys om framtiden för nyhets- och samhällinriktade veckomagasin i synnerhet och mediemarknadens förändring i allmänhet. Musikjournalisten (tidigare chef inom musikkanalen VH1) Michael Hirschorn frågar sig i The Newsweekly’s Last Stand: Varför går The Economist så bra medan Time och newsweek tappar läsare?
Till skillnad från sina rivaler har Economist varit opåverkad av explosionen av digitala medier; om något har den digitala revolutionen cementerat dess relevans.
Hirschorn menar att succén för Economist har flera läxor att lära dem som vill se pappersmagasinen ta revansch i internets tidevarv:
Den enkla läxan kan vara att kvalitet vinner … Men den har aldrig varit riktigt så brilliant som dess supportrar hävdar (även om den inte heller är så ytlig som dess kritiker hävdar) … Economist förmår att på ett smart sätt distillera världen till en rimlig och kompakt överblick. Ett annat ord för detta är bloggande, eller åtminstone vad bloggar kan bli när de mognat, alltså efter det att de transformerats från sin nuvarande status som fri skjutzon och sätter sig som ett mer vittomspännande system för insamling och presentation av information …
Economist har nått sin nuvarande betydelse och inflytande därför att den erbjuder, i alla betydelser av ordet, en sant global produktion för läsarna att smälta i en tid då mängden obearbetad information online fortsätter att öka och bli än mer ohanterlig …
Economist har aldrig några egna scoop och informationen man förmedlar finns tillgänglig på andra håll — om du lägger ner 20 timmar på att googla … Förstahandsnyheter kommer aldrig mer att bli belönade som de borde.
Det verkliga värdet hos Economist är att man smart analyserar det som anses värt att veta. Och layoutar det på ett lika smart sätt, vilket kanske är den sista verkligt unika fördelen papperstidningar har i den digitala eran.
Men detta räcker inte, skriver Michael Hirschorn. För även om Time och Newsweek nu tar efter Economist, kommer man förmodligen inte att lyckas. Dels därför att man inte är först, men kanske framför allt därför att avsändaren i vårt informationssamhälle behöver en rakbladsvass identitet och definition om vad man är:
Att veta vem man är och vad man är, och förmedla det till sin publik, är den enda vägen att slå igenom och nå fram till läsarna som har oändliga val att göra. Generalister är ute; nischer är inne.
Intressant. Den här bloggen står nog för en egen nisch som inte finns representerad i svenska massmedier. Men även om internet givit utrymme för nischer som ger otroligt mycket till dem som har intresserad i dessa avgränsade intresseområden, så tror jag inte att generalistiskt inriktade medier behöver vara ute. De behöver dock bli mycket bättre på att förpacka det generella på ett aptitligt vis för oss som vill skumma över vad som händer på andra områden än vår egen nisch. Fler än The Economist borde klara det.
(Andra intressanta bloggar om politik, The Economist, magasin, tidning, mediemarknaden, media, medier, mediekritik, journalistik, bloggar, bloggosfären, Internet)