Jag har bitvis läst den nya antologin Snart går vi utan er (Leopard förlag) där 21 SSU:are skrivit olika inlägg om vad de vill att Socialdemokratiska partiet måste göra för att bli en fräsch politisk kraft igen.
Boken ger en intressant inblick i hur SSU:are ser på verkligheten och vår tid.
Den hotfulla titeln antyder att man är otålig, men värre för moderpartiet och stormamma Mona Sahlin är nog att kraven på radikalisering och en kraftig vänstersväng är så tydliga.
En av bokens redaktörer, Daniel Suhonen, menar att S måste återgå till den rena läran, funktionssocialismen:
Välfärdsstaten förkläds ofta i en välmenande falsk snällism. Som att den kom till bara för att hjälpa människor. I själva verket är detta bara en del av sanningen. Den offentliga sektorn är en del av en reformistisk strategi — som vanligtvis brukar fogas in i den karlebyska funktionssocialismen som lär oss att vi inte behöver socialisera produktionsmedlen, det räcker att socialisera funktionen av ägandet av produktionsmedlen. Genom lagar, fackliga avtal, regleringar, skatteuttag och välfärsstat kan vi socialisera en rejäl del av överskottet.
Han menar att partiet visar “slapphet” inför idéarvet när man tillåter att välfärdstjänster utförs i privat regi. Istället borde offentlig sektor användas för att ytterligare socialisera Sverige, för att åstadkomma en “övergång till allt mer kollektiva livsformer än världen skådat”.
Detta är “välfärdsstatens dubbla agenda”: samtidigt som man levererar sociala tjänster (sjukpenning, pensioner) som efterfrågas, ska man socialisera människor in i allt starkare beroende av statsmakten. Det är så de unga skribenterna vill förverkliga sina “kollektiva drömmar” för Sverige.
Daniel Suhonen påminner om när socialismen för först gången på riktigt kunde verkställas inom offentlig sektor: det skedde då sjukvården tack vare medicinska framsteg expanderade kraftigt:
Målet var [enligt socialminister Gustaf Möller] en socialisering av hälsovården. Man gjorde distinktionen klar, att en allmän försäkring och reglering av sjukvården inte räckte för att tala om socialisering, för detta krävdes att läkarens villkor i syn yrkesutövning skulle förändras. Vilket skedde inom den offentliga sjukvården som byggdes upp.
Denna bild stämmer med de äldre läkare som talar om hur läkarkåren proletariserades 1970 då de tvingades bli anställda i landsting efter att förut i hög grad haft provisionslön och varit egna företagare.
Här ligger ju också förklaringen till varför just sjukvården av alla servicenäringar blivit, och ännu är, så planekonomisk. Tänk tanken att man sätter budgettak för hur många glasögon som får säljas i landet. Tänk en glasögonproduktion under politiska nämnders makt. Nej, det låter vansinnigt. Men den logiken och det tänkandet gäller för huvuddelen av svensk sjukvården. Inte undra på att det blir köer och dåligt tillmötesgående av patienternas efterfrågan.
De unga inom Socialdemokraterna vill alltså gå många steg till vänster. Och man lyfter fram gamla hjältar, som Nils Karleby, Gustaf Möller, Ernst Wigforss, Per Edvin Sköld och inte minst Alva Myrdal.
En återgång till 1900-talssocialismen är vad man vill se. Men man reflekterar inte över att samhället ser så väldigt annorlunda ut idag. Då var Sverige homogent — alla hade samma rötter och alla strävade mot samma mål: mamma-pappa-barn-volvo-villa-jobb i industrin på hemorten. I dag finns ingen sådan samstämmighet i livsprojekt, i drömmar eller i bakgrunder. Därmed blir människors prioriteringar väldigt, väldigt olika. Och därigenom försvinner statens möjlighet att tillgodose alla skiftande önskemål. Stat och myndigheter levererar en modell lika för alla. Den modellen passar allt färre.
Människor vill göra sina val, inte tvingas in i en kollektivt beslutat och inrutat liv.
SSU:arna låter överraskande likt Vänsterpartiet.
Men inte mig emot. Med SSU:s hjälp kanske Socialdemokratin överger mitten i svensk politik. Då kan Alliansen räkna med ett långt regeringsinnehav.
Läs mer: bokens inledning. (Andra intressanta bloggar om politik, recension, socialism, SSU,Socialdemokraterna, demokrati, Sverige, historia, samhälle, statsskick, Sahlin, 1 maj, första maj)