Utrikesbevakningen i vårt land är urusel. Att detta inte bara är en subjektiv, utan objektiv, sanning kan enkelt visas genom att blottlägga ordval hos redaktioner.
Denna morgon har Sveriges Radio haft inslag om både Israel och Iran. I inslaget om Iran används ord som ”socialt patos”, ”reformsinnad” och ”reformvänlig” om Irans presidentkandidater. Inte med ett ord talar P1 Morgon om att presidentvalet är en charad, att verkliga regimkritiker förbjuds att ställa upp i valet och oppositionella fängslas och mördas.
I inslaget om Israel kallas däremot landets utrikesminister för ”rasist”. Detta om ett land med en levande demokrati, där regeringar fälls av folket och oppositionen vinner regeringsmakten.
De som lyssnar på Sveriges Radio får en bild av att Iran är härlig demokrati medan Israel är förfärligt. Att Iran är ett civiliserat samhälle medan Israel inte skulle vara det. Det är en grov förvanskning av verklighetens förhållanden.
Sveriges Radios utrikesrapportering är djupt falsk och lögnaktig.
I Svenska Dagbladet skriver Bitte Hammargren om Mellanöstern. När hon beskriver ledande israeliska politiker använder hon ord som “farligt rasisitiska” (här). När hon skriver om Iran använder hon ord som “Irans fredsinvit” (här) och att Iran av väst “tvingats” stödja mördarband som Hizbollah, när det i verkligheten är Iran som skapat dessa marionetter. Det märks en närmast kärleksfull omsorg om Iran, medan orden är hårda och fördömande om Israel.
Svenska Dagbladet målar alltså en förtryckande diktatur i rosa skimmer, medan man föraktar regionens äldsta demokrati. Och detta pågår, år efter år, utan att redaktionsledningarna reagerar.
Som sagt, när man studerar ordval och tonfall framgår att utrikesrapporteringen styrs av en märkligt förljugen världsbild.
(Andra intressanta bloggar om politik, Israel,Iran, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, demokrati, fundamentalism, terrorism, rasism, SR, SVD, media, medier, mediekritik, journalistik)