Aftonbladet rapporterar om ny Skop-mätning:
Av de tillfrågade svenskarna svarar hela 73,9 procent Fredrik Reinfeldt på frågan om vem av statsministern och S-ledaren Sahlin som är skickligast på att leda en regering. Endast 26,1 procent väljer Sahlin.
En förklaring är den Lena Melin gör: Att bara gnälla ger inga röster.
Men jag vill påstå att det också handlar om kompetens. Svenska folket vill kunna lita på regeringen, att den sköter de offentliga finanserna väl. Det är ju extra viktigt i ett land med extremt höga skatter.
Man kan säga att folket uppfattar Reinfeldt som en trovärdig ledare för det rådande samhällsbygget, medan Sahlin & Co är alltför lättviktiga. Jag skriver “och kompani” därför att jag inte tror att det bara handlar om partiledaren. De övriga “affischnamnen” — Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och Ibrahim Baylan — är verkligen inga stjärnor i rampljuset. De uppfattas som ett B-lag, ungefär som de borgerliga gjorde under många årtionden på 1900-talet.
Att bara skuldbelägga Mona Sahlin är alltså en återvändsgränd. Men inte mig emot. Medan S irrar sig in i sådana, öppnas möjligheter för Alliansen att vinna nästa val…
Det verkliga skälet till Socialdemokratins svaghet är att man inte diskuterat igenom Persson-epoken. Han stod för hanteringen av den “90-talskris” som gör att även miljöpartister födda på 1980-talet anser sig vara stackars, stackars offer för en brutal och hårdnackad ekonomisk politik (se mer om Fridolin i tidigare inlägg nedan).
Jag ser också i nya SSU-boken Snart går vi utan er att man skyller det “kalla” nyliberala samhället vi tydligen lever i nu, på “90-talskrisen” då offentlig sektor slutade växa.
Om det är så att Socialdemokraterna själva ser sin egen politik som det värsta hotet mot framtiden, då förstår jag att man har problem. Det är som om Rörelsen sitter fast i ideologiskt tänkande från tiden före 1990-talet, och mentalt inte passerat in i 2000-talet. Då kan man sanneligen tala om att inte hänga med i samhällsutvecklingen.
Socialdemokraterna måste, för att kunna presentera ett alternativ som väljarna kan förstå, acceptera att vi lever i en annan verklighet än den som gällde på Olof Palmes tid, då svensk ekonomi verkade bakom höga nationella regleringsmurar mot omvärlden och gjorde det möjligt för politiker att bestämma lite vad de ville. Med Kjell-Olof Feldt började man släppa på sådant som valutaregleringarna. (Jag minns den tid då man var tvungen att anmäla till Riksbanken att man överförde 10.000 kr till Norge, något jag gjorde som kassör i Nordiska Centerungdomarnas Förbund).
Många inom Socialdemokratin tror att vi lever kvar i den värld då politiker kunde bestämma över varje detalj i ekonomin. Därför blir de besvikna när Mona Sahlin inte vill använda den här makten. Så länge man inte gör upp med dessa villfarelser kommer partiet aldrig att kunna presentera en hållbar ekonomisk politik.
Jag tror det är detta svenska folket känner på sig. Socialdemokraterna är helt enkelt inte längre regeringsdugliga. I synnerhet inte när Sahlin ska dela med sig av ministerposterna till flummarna i Miljöpartier och radikalerna i Västerpartiet.
Det finns helt enkelt ingen grund att bygga en rödgrön trovärdighet på, just nu. Att råskälla på regeringen fungerar som fikonlöv, men tack och lov ser svenska folket igenom sådant. Socialdemokratin är naken.
(Andra intressanta bloggar om politik, Reinfeldt, Sahlin, Val 2010, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Alliansen, regeringen, Skop)