En läsare gör mig uppmärksam på två DN-artiklar som tillsammans säger rätt mycket. Läsaren skriver:
Det gäller att beakta den mediala dramarturgin och optimera sin timing när man prioriterar mellan sin familjs säkerhet och hägrande snyftpoäng i propagandakriget!
Den första DN-artikeln är från 2 januari: Inga svenskar vill lämna Gaza: “Israel tillåter över 400 utländska medborgare att lämna Gaza. Många av dem är kvinnor som är gifta med palestinier, och deras barn. Men ingen av de drygt 20 svenskar som finns i Gaza vill lämna området.”
Sedan skriver DN den 5 januari, Vi vill hem till Sverige: “Svenska Saed Abo-Mery, 13 år, är en av det tjugotalet svenskar som är fast i Gaza. Hans pappa har kontaktad Sverige generalkonsulat i Jerusalem för att få hjälp, men utan resultat… Nu är situationen katastrofal och de vill inget annat än att få återvända till Sverige. Sent på söndagseftermiddagen svarar pappan Yousef Abo-Mery på en mobiltelefon med svag mottagning. Han berättar för DN.se att läget nu är kritiskt.”
Här är ytterligare ett bevis på att Israel gjort mer än någon annan stat för att lindra effekterna för civilbefolkningen, men att dessa åtgärder viftas bort. Och sedan hävdar palestinier åter att de är offer utan varje uns av eget ansvar.
Det är så propagandakriget ser ut, där svenska medier gärna och okritiskt spelar med. I den senare artikeln nämns inte med ett ord att familjen erbjöds möjlighet att lämna, men då vägrade.
(Andra intressanta bloggar om politik, Palestina, Gaza, fundamentalism, terrorism, Hamas, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, Israel, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet, media, medier, mediekritik, journalistik)