I SVT:s Uppdrag granskning har man ikväll ägnat en timme åt att misstänkliggöra förvaltningen av Wallenberg-stiftelsernas kapital. Jag har inte sett Peter Wallenberg Jr i pressad situation förut, men han ställde tålmodigt upp och svarade på alla frågor. Klanderfritt. (Han skulle ju kunna hålla kurs för vissa affärsdrabbade politiker…)
— Jag tycker inte det är orimligt att få lön för utfört arbete, sa han. Och påpekade att man förvaltar 60 miljarder kronor till en förvaltningskostnad på 0,25 procent.
Tänk om jag kunde få Wallenberg som förvaltare till mina sparslantar i aktiefonder! Vi vanligt dödliga betalar ju inte sällan fyra, fem, sex gånger mer till bankerna för deras förvaltning.
Den journalistiska lockelsen ligger i de stora beloppen. Förvaltar man 60 miljarder kronor blir också 0,25 procent mycket pengar, till stor del fördelade på familjemedlemmar. SVT kunde inte avstå från den lockelsen. Och det är ju rätt att medier granskar också den makt som Wallenberg har.
Men mitt intryck efter det här inslaget är: om man inte hittat något mer allvarligt än detta, då lever också den här generationen av Wallenberg i huvudsak upp till idealen. De är förvisso inte lika spartanska som gamle Marcus (1899-1982). Jag minns Lennart Hylands intervju med honom från 1980 (ett litet klipp från den visades ikväll). Där sa Marcus att han som ung pojke fick sin veckopeng i ett kuvert med krav att redovisa vad han använt slantarna till. Den vanan satt i, så 80-åringen sa att han inte har någon plånbok, utan sedlar i ett kuvert på vilket han antecknade vad han köpte.
Äldre generationer hade ett annat förhållande till pengar — även om man var mångmiljonärer…
(Andra intressanta bloggar om politik, Wallenberg, ekonomi, företagande, förvaltning, tillväxt)