Det var med förvåning jag hörde att Liberalernas partiledare Johan Pehrson plötsligt avgår som partiledare och snart som utbildningsminister. Vad händer i regeringens minsta parti?
Enligt vissa bedömare föregår Pehrson de krav på hans avgång som säkert kommer när riksdagsvalet närmar sig och partiet ligger på 2-3 procent i opinionsmätningarna. Han kanske inte längre tror att han kan lyfta partiet över fyraprocentsspärren. Men varför skulle han tänka så defaitistiskt? Jag upplever inte Pehrson som en sådan negativt analyserande person.
Mer logiskt vore om han inifrån partiet hör signaler om att det strategiska vägvalet för partiet som gjordes av honom (och hans företrädare Nyamko Sabuni) inte accepteras, utan att den falang som är emot samarbete med Sverigedemokraterna kommer att åter öppna för strid. Det skulle vara ett uppenbart misslyckande för Johan Pehrson personligen, om han inser att han inte lyckats få rätsida på partiet internt efter tre år som partiledare och efter att han räddade partiet kvar i riksdagen och fört partiet in i regeringsställning.
Det är ju en bedrift som är enorm för ett så litet och internt sargat parti. Om delar av partiet inte nöjer sig med detta, då kan man ju förstå att Pehrson tänker: inte den striden en gång till.
Samarbeta eller inte samarbeta?
Hur det än är med den saken, är det taktik kring samarbete med Sverigedemokraterna som kommer att stå i centrum inför val av ny partiledare. Och partiets vägval inför valet. Varför då? Jo, i sakpolitiken kan man, som Tidöpartierna gör, sammanjämka sina ståndpunkter. Kompromissa. Men i den digitala frågan om samarbete eller inte med Sverigedemokraterna går det inte hamna mittemellan. Antingen det ena eller det andra.
Ett oklart besked i den frågan leder till det Kristianstadsbladet uttrycker i ledare: “Förenklat: varken den väljare som ser Sverigedemokraterna som en möjlig samarbetspartner eller den som ser Sverigedemokraterna som en omöjlig samarbetspartner ser Liberalerna som ett möjligt alternativ.”
Man måste sätta ner foten. Och Johan Pehrson trodde nog att han fått partiet att sätta ned foten. Men den nyutnämnde partisekreteraren Simona Mohamsson har varit en rabiat motståndare till samarbete med SD. Kanske har tuppkammen på motståndarna mot samarbetet, vuxit i takt med de dåliga opinionssiffrorna.
Vad händer om L bestämmer sig för att inte samarbeta med SD? Ja, då faller den nuvarande regeringen. Sverigedemokraterna har ingen anledning att stödja en regering där flera ministrar inte respekterar uppgjort avtal.
I valet 2026 skulle L då, så som man gjorde 2018, rösta nej till en icke-socialistisk regering och släppa fram en S-regering.
Jag undrar om ett sådant vägval skulle ge partiet några stödröster i valet. Kanske väljarna bestämmer att det är dags för L att lämna rikspolitiken.