I Europa klagas det på Donald Trump och hans försök att rädda industriproduktionen från att helt hamna i Kinas händer. Men det är inte Trump som skapat den utsatta situation som västvärlden befinner sig i. Det är den “regelstyrda” världsordningen som givit diktaturen Kina övertaget.
Det den nya amerikanska administrationen nu gör är att försöka återta initiativet i världsekonomin. Jag har ingen aning om tullkriget kan skifta balansen, men det är viktigt att förstå sambanden. Det gör inte europeiska politiker och medier. Man ser Trump som “den stora satan”, inte diktaturen Kina som är orsaken till att Trump använder tullarna för att ändra dynamiken.
Tullpolitiken handlar om Kina
Hur starkt Kina har blivit råder det kraftigt delade meningar om. Enligt vissa kan USA:s tullar mot Kina få dess ekonomi i gungning och därmed inrikespolitisk turbulens när kinesiska folket blir missnöjt med att det ökade välståndet stannar upp. Samtidigt skulle industriproduktion flytta tillbaka till USA, det som är Trumps avsikt med tullarna.
Enligt andra har Kina på senare år lyckats upphäva det regelbaserade system som frihandel bygger på. Kinas statskapitalism dominerar redan den internationella världsordningen, enligt Obamas tidigare handelsrepresentant Michael Froman . Han skriver i tidskriften Foreign Policy att USA och Europa sedan flera år börjat tillämpa “Pekingstandard”, en modell som karakteriseras av protektionism, begränsningar för utländska investeringar, tullar, subventioner och industripolitik med politiska stödpaket till vacklande företag.
Denna standard förknippas med fusk, manipulation och bedrägeri och bryter mot WTO-reglerna som Kina lovat följa. Men man bryter alltså mot den världsordning som globaliseringen skulle bygga på. Entreprenören och miljardären Kevin O’Leary tycker Trump tar i för lite. Han vill se 400-procentiga tullar mot Kina och menar att landet är svagare än man kan tro. Till Fox News säger han:
– Xi Jinping har inte möjlighet att sälja statsskuldväxlar. Folk säger hela tiden, ‘Åh, han kommer att skapa turbulens genom att sälja statsskuldväxlar.’ Men det skulle höja priset på hans valuta och göra hans produkter ännu mindre konkurrenskraftiga över hela världen. Det kommer att förstöra hans ekonomi, som redan är på fallrepet [on the brink].
Vem har rätt?
Så vem har rätt om Kina? Har kommunistregimen blivit så stark att USA – och därmed den västerländska dominansen i världsekonomin – kommer att se sig besegrade? Eller kan dominans av USA och väst bestå genom nytänkande politiska ageranden?
Det är om detta tullstriden handlar. Jag har inte svaret. Men jag tycker svensk och europeisk debatt i högre grad borde ha med detta perspektiv i analyser och kommentarer, istället för att bara hata Trump.