Under morgonens pressträff där finansminister Elisabeth Svantesson (M) presenterade vårbudgeten, betonade hon att man inte ska lyssna på de som är tvärsäkra om vad tullarna kommer att betyda.
Just detta har retat mig de senaste veckorna. Medierna fylls av olyckskorpar som tror sig veta vad den nya amerikanska utrikespolitiken innebär. Det är oseriöst. De har ingen aaaaning, och är bara ute efter att sprida oro och rädsla.
Det är som Svantesson sa på pressträffen (se den här): Vi vet inte hur utfallet blir, just eftersom positionerna förändras hela tiden.
Vad som kan sägas är att den nya osäkerheten i världshandeln hämmar tillväxten till dess läget klarnar. På längre sikt kan läget bli bättre.
Kinas skrupellösa brott mot frihandelns regler är orsaken
Och när det gäller att fördela skuld för nuvarande turbulens tycker jag Indiens regering gör bättre analys än västmedierna (som går vilse i sitt tröttsamma Trump-hat).
En rubrik i The Hindu formulerar det väl: “China’s unfair trade practices behind global turmoil”. Det är ett citat av Indiens industriminister Piyush Goyal. Han tillägger att Kinas olämpliga handelspolitik (“improper trade practices”) är orsaken bakom nuvarande turbulens i den globala ekonomin.
Vad säger svenska klagokören om denna aspekt? Ingenting.
Svenska medier undviker att belysa de skäl som Trump-administrationen anger för att införa höga tullar. Vita huset har en strategi att rädda västvärldens ekonomi från att helt domineras av kommunist-Kina.
Här är 55 sekunder med Vita husets biträdande stabschef som summerar politiken bakom tullarna:
Att rädda västvärldens industriella bas låter som ett gott motiv i mina öron.
Om Trumps dramatiska politik når detta syfte är det som sagt ingen som vet. Handelspolitiken är i omstöpning och ingen vet var det landar. Men självklart vore det en framgång om industriproduktionen istället för att ökar i Kina så som den gjort i årtionden, återvände till västvärlden så att vi inte blir dominerade av kommunister. En sådan utveckling skulle också ge fler industrijobb i USA och – om EU inte gör bort sig i tullfighten – i Europa.
Målen är alltså goda från den aktör som driver utvecklingen. Men vi kan inte säga om den kommer att lyckas. Och medierna borde låta bli att sprida budskap om att den kommer att misslyckas.