Utspel om Gaza som Riviera, fredsförhandlingar om Ukraina med ryssar i Saudiarabien utan européer. Är amerikanske presidenten galen, som vissa svenska politiker menar? Eller är han riktigt, riktigt smart, som geopolitiske analytikern George Friedman menar.
På Youtube finns numera många intressanta och högst kvalitativa program som spänner över allt från historia till dagsaktuell världspolitik. Ett program under titeln “Global macro update” publicerar en intervju med amerikanske geopolitiske analytikern George Friedman, som startat Geopolitical Futures och som är son till Förintelseöverlevande föräldrar.
Friedman säger att han inte röstade på Trump, att han personligen inte gillar Trump, men att han måste konstatera att Trump är så smart att han kan komma att beskrivas som en av USA:s största presidenter om han lyckas.
Temat för intervjun (se den här) är aktuella världsläget, med krig i Ukraina och Trumps fredsförhandlingar med Ryssland i Saudiarabien.
För mig är Friedmans analyser fräscha, logiska och ger ett mått av “aha”-upplevelse. Jag summerar hans budskap i 18 punkter:
Kalla kriget tog inte slut med kommunismens fall i Sovjetunionen. Rivaliteten mellan Ryssland och väst fortsatte. Den grundläggande geopolitiska motsättningen förblev intakt. Putin ansåg att USA (Demokraterna) genom att stödja protesterna på Maidan i Kiev 2014 var ute efter Ryssland.
2.
Båda sidor har misslyckats i pågående krig. Putin har inte kunnat erövra Ukraina, men Ukraina förmår inte driva ut de ryska trupperna ur landet.
3.
Det vore galenskap för väst att sätta soldater på marken. Det skulle bli värre än Vietnam.
4.
När dödläge uppstått behöver fredsförhandlingar ske. Men just nu kräver européerna, som inte är beredda att själva gå i krig, att kriget ska fortsätta.
5.
Ryssland startade anfallskriget i Ukraina som ett sätt att tala om att de är tillbaka på världsscenen.
6.
Detta är ett krig mellan Ryssland och USA på ukrainsk mark.
7.
Inför förhandlingar positionerar sig parterna. Vi ska inte bry oss om vad som sägs utan om vad som görs.
8.
Europa är fragmenterat och går inte att lita på. Ryssland är försvagat. Kina lider av ekonomiska bakslag. Detta ger USA:s möjlighet att skapa en ny världsordning.
9.
Förhandlingarna startade i Riyad i Saudiarabien eftersom Donald Trump vill reorganisera världspolitiken. Trump förhandlar inte bara om Ukraina, utan också om Mellanöstern.
”Jag röstade inte på Trump, jag gillar honom inte, men han vet vad han gör”, säger geopolitiske analytikern George Friedman.
10.
Trumps vansinniga utspel om att göra Gaza till en Riviera var ett sätt att inkludera Mellanöstern i förhandlingarna. Konflikten Israel-Palestina har pågått sedan 1948 och måste få ett slut. För att uppnå detta måste arabstaterna vara med på fredsförhandlingar, och det kan ske genom att engagera Saudiarabien.
11.
Genom att förhandla i Riyad har Trump lyft upp Saudiarabien som en tung maktspelare. De tre största oljeproducenterna, USA, Ryssland och Saudiarabien, avgör nu Europas öde, utan att européerna sitter med vid bordet.
12.
Sedan kommunismen besegrats finns inga fundamentala geopolitiska motsättningar mellan USA och Ryssland. Den för USA viktigaste motsättningen finns med Kina. Avspänning mellan USA och Ryssland skulle låsa in (”traps”) Kina.
13.
När Ryssland misslyckades ockupera Ukraina löstes den gamla världsordningen upp. Det finns ingen enskild konfrontation mellan makter som dominerar längre. ”Allt är möjligt, överallt.”
14.
Trump vill uppnå en situation där USA inte är ansvarig för världen. Kina är isolerat. Europa fragmenterat. Därför bryter Trump upp de gamla spelreglerna för att reorganisera världen. Han gör det fort, för att uppnå resultat. ”Jag trodde inte han var så smart, men det är han.”
15.
Trumps handlingar är begripliga. Medierna vill medvetet inte förstå dem. Men ett svagare och mot USA vänligare Ryssland, ett splittrat Europa där Nato inte längre spelar central roll och där Kina inte har någon betydelsefull allierad, då uppstår en helt ny värld. En säkrare värld för USA.
16.
Putin har misslyckats. Han har allvarligt skadad landets ekonomi och möter nu oroligheter i Sibirien. Han är svag. Kalla kriget gjorde Ryssland militärt starkt. Putin ville återupprätta detta och trodde sig företräda en supermakt. Men Ukraina visar att han inte gör det.
17.
Ukrainas självständighet kan bara försvaras av USA, om de får vad de vill ha: mineralerna. Detta kan ryssarna acceptera om de får garantier om att Ukraina inte går med i Nato. Och det borde inte vara något problem, eftersom Nato numera bara är en klubb för diskussioner och möten.
18.
Medierna i väst försöker sätta en bild av att Putin är starkt och att Kina förbereder invasion av USA. Det är en helt annan analys än den Friedman ger.
Frågan är vem som har rätt!
*
Min reflektion: Europa tappar mark och relevans
Här har jag enbart refererat en analys som skiljer sig från det vanliga tugget i medierna. Jag gör så därför att det är ett intressant och logiskt möjligt perspektiv som Friedman presenterar.
Och jag hoppas han har rätt om att Ryssland och Kina är mycket svagare än vad de själva vill framställs sig att vara. Några tydliga bevis för det lägger dock inte Friedman fram här. Historien har ju lärt oss att inte underskatta ryssarna. De har varit trängda förr. Men kommit tillbaka genom gruvliga krav och uppoffringar för den egna befolkningen.
Tyvärr är väl Europas irrelevans mer trovärdigt i Friedmans analys. Frankrike och Storbritannien har nämnt att de skulle kunna sända trupp till Ukraina, men militära röster säger att dessa länder nedrustat i så stor utsträckning att hela deras försvarskapacitet skulle tas i anspråk om de menar allvar med att ha en slagkraftig styrka för att upprätthålla en buffertzon i Ukraina efter en vapenvila. I realiteten är det bara USA som har en försvarsmakt i västvärlden.
Och då är det begripligt varför Trump inte vill ha med européer vid bordet under fredsförhandlingar. Européer pratar vitt och brett men kan inte svara upp med någonting av betydelse i maktspelet på världsscenen. Där avgör inte prat, utan faktisk militär styrka.
Friedmans mest radikala tanke är att USA skulle göra Ryssland till en “vän” för att mota bort Kina som framtida utmanare som supermakt. Men hur Ryssland ska tyglas, tycker jag är oklart i Friedmans analys. Visst, USA skulle försvara sina intressen i Ukraina om man involverades i mineralbrytning. Men varför skulle inte Ryssland vilja rusta för att vidga sin intressesfär även om man inte ser USA som fiende? Europa kan stå på menyn, som en del röster varnar för.
Hur man än vänder på pusselbitarna är Europa förlorare, eftersom 1) EU tillåts byråkratisera sönder vår ekonomi och 2) nationalstaterna avvecklat militära försvaret och det kommer ta årtionden av stora uppoffringar för att skapa så stor eldkraft att vi möts med respekt på världsscenen.