Jag kräver ut dokumentation om EU-finansiering till Malmö samt Göteborgs universitet
Som del av mitt budgetarbete i Bryssel har jag begärt att få se kontrakt för EU-finansierade projekt från Malmö samt Göteborgs universitet. Skattefinansierade migrations- och integrationsprojekt samt forskning om hatbrott och kön låter inte som EU:s kärnuppgifter eller gränsöverskridande problem. Men oavsett om vi finner slöseri, oegentligheter eller fusk måste fler projekt som EU-finansierar granskas.
EU-parlamentets budgetkontrollutskott ansvarar för det slutliga godkännandet av hur EU-medel använts. Som del av ansvarsfriskrivningsprocessen får ledamöter i detta utskott tillgång till långa listor med en översikt av EU-finansierade projekt. Från dessa väljs ett mycket litet fåtal ut för vidare granskning. Kontrakt och annan projektdokumentation blir då tillgänglig för oss ledamöter som utför parlamentarisk kontroll av hur dina skattemedel använts av EU.
Tyvärr har vi som jobbar med att granska projekten alldeles för lite insyn. Från Sverige sitter endast jag och Jonas Sjöstedt (V) i utskottet. Än värre är att vi får se alldeles för lite projektdokumentation. Enligt nuvarande arbetsordning får exempelvis den konservativa ECR-gruppen endast begära ut dokumentation från lika många projekt som vi har ledamöter i budgetkontrollutskottet det vill säga tre stycken. Det betyder att den fjärde största parlamentsgruppen endast får kräva ut dokumentation om tre EU-finansierade projekt under budgetåret 2023. Det duger inte.
EU behöver ställa om från en slösaktig pengar-söker-projekt-mentalitet till en DOGE-mentalitet, och det behöver ske fort. Slöseriet och fusket har fortgått i decennier. Ett litet steg i rätt riktning vore att vi som ansvarar för parlamentarisk budgetkontroll får se de projektkontrakt och den dokumentation vi behöver. Det är ändå vi som ska ge rekommendationerna för beslutet om slutligt godkännande eller icke-godkännande av utgifterna.
Så länge endast en liten del av alla tilldelade kontrakt granskas anser jag att ansvarsutkrävandet är högst bristfälligt. Jag har därför utmanat utskottets och kommissionens arbetsmetoder. Istället för att som de flesta svenska ledamöter snällt acceptera EU:s hemlighetsmakeri och i detta fallet gå med på att bara begära ut dokumentation om ett EU-projekt per ECR-ledamot så har jag gjort motsatsen. Jag har krävt ut information om tre gånger så många projekt, inklusive EU-projekt i Malmö och Göteborg.
Jag har även agerat för att vi ledamöter ska få tillgång till mer dokumentation. Tillsammans med mina nordiska systerpartier har Sverigedemokraterna skriftligen frågat EU-kommissionen om de tycker att detta begränsade tillvägagångssätt är acceptabelt eller om de ämnar förbättra arbetsmetoderna så att fler kontrakt och dokument tillgängliggörs oss granskande ledamöter.
Budgetkontrollutskottes enhetschef har vägrat gå med på mer öppenhet, men jag ger mig inte. I egenskap av ECR-ansvarig kräver jag mer öppenhet. Malmöprojekten och annat misstänkt slöseri, oavsett om det är i Sverige eller södra Europa, måste granskas ordentligt.
Här är vår fråga till kommissionen:
