Sent på tisdagskvällen avgav jag Sverigedemokraternas röstförklaring när det gäller utbetalningar ur EU:s solidaritetsfonder för att ge bidrag till länder som drabbats av översvämningar.
Vi var sju som röstade nej, medan 632 ledamöter röstade ja till utbetalningar av många miljarder euro till länder som drabbats av omfattande regn och fått områden översvämmade.
Här Riks reportage i frågan:
Så här löd min röstförklaring, framförd i parlamentets kammare:
Tack, herr talman
Överstatliga socialistfonder skapar perversa incitament. De som inte sköter civila beredskapen belönas. De som gjort sitt jobb får betala.
Naturkatastrofer är tragedier och det är inte värdigt att de utnyttjas som ursäkt för ökad ekonomisk omfördelning inom EU.
Att be andra betala om Holländarna slutar underhålla sin vall mot havet vore lika orimligt som om Sverige skulle kräva kompensation av Sydeuropa för våra kalla vintrar.
Självfallet kan länder hjälpa varandra, som när våra skogar brann och Polens brandförsvar kom till undsättning. Det var frivillig och äkta solidaritet.
Ansvaret för civil beredskap ska förbli nationellt. Det är ingen överstatlig fråga och kostnaderna ska inte dumpas på skötsamma länder.
Sverigedemokraterna röstar nej till dessa skadliga bidrag – inte bara för Sveriges, utan för hela Europas väl.
Förebygg, sluta tigga!
Är vi bara elaka? Nej. Problemet med den logik som finns i EU, där man kastar pengar efter problem som någon aktör lyfter fram, är att det blir lönsamt att inte förebygga, att inte investera så att kriser aldrig behöver uppstå. Det tänkandet leder till fler kriser.
Europa borde istället jobba som länder, typ Sverige och Nederländerna, där man ser till att skydda samhället för extremväder och förebygger naturkatastrofer genom rejäl infrastruktur.
Nuvarande logik bestraffar länder som Sverige och Nederländerna och belönar de som slarvar.
Se mig framföra röstförklaringen i plenisalen (via X).