Man kan verkligen fråga sig varför riksdag och regering i Sverige ställt upp på det som kallas SURE-programmet som nu renderat en ackumulerad skuld på 848 miljoner euro för Sverige trots att vårt land varken deltar i programmet eller är mottagare av dess stöd.
SURE-programmet på 100 miljarder euro godkändes av EU i juni 2020 för att bidra till att finansiera plötsliga och kraftiga ökningar av de nationella offentliga utgifterna i samband med nationella system för korttidsarbete och liknande åtgärder som svar på covid-19-krisen.
Alla medlemsstater har gått med på att lämna oåterkalleliga och ovillkorliga garantier för detta ekonomiska stöd. Varje medlemsstat bidrog till det totala garantibeloppet i proportion till sin relativa andel av EU:s totala bruttonationalinkomst.
Åtta (!) medlemsstater som är nettobetalare till EU:s budget (Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Finland och Sverige) valde dock att inte använda sig av SURE. Dessutom gick nästan hälften av stödet, 48 miljarder euro, till endast två medlemsstater, Italien och Spanien.
Sveriges skuld till detta program var för 2023 lika med 848 miljoner euro, enligt kommissionens dokument[1].
Min fråga är ju uppenbar: Varför har svenska riksdagen och regeringen utsatt vår nationella budget för onödiga risker för att säkra åtgärder mot arbetslösheten i EU Syd efter covid-pandemin? Detta särskilt som Europeiska revisionsrätten i en särskild rapport pekar på den begränsade effekten av SURE?[2]
[1] Kvartalsuppdatering om upp- och utlåning – Q2 2024
[2] https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR22_28/SR_SURE_SV.pdf