När jag fortsätter studera EU-budgetarnas labyrinter finns alarmerande uppgifter om att det ekonomiska risktagande som EU utsätter skattebetalarna för bara ökar.
Det framgår av ett annat arbetsdokument inför budgeten 2025 (del XI, sidan 3), som visar att EU-budgeten fortsätta att öka sina utestående risker.
Obehagligt att EU ökar sitt risktagandet med fler “garantier”
Förutom att finansiera unionens verksamheter fungerar EU-budgeten också som en garant när kommissionen på unionens vägnar undertecknar garantiavtal med fem samarbetspartner.
Vid utgången av 2023 stod EU – och du som skattebetalare – för en utestående risk på över 66 miljarder euro – nära 700 miljarder svenska kronor, vilket motsvarar halva svenska statsbudgeten.
* 27,7 miljarder euro för External Lending Mandate (ELM)
* 23,6 miljarder euro för European Fund for Strategic Investments (EFSI)
* 6,6 miljarder euro för InvestEU,
* 0,5 miljarder euro för European Fund for Sustainable Development (EFSD)
* 7,6 miljarder euro för European Fund for Sustainable Development Plus (EFSD+)
Dessa samarbetspartner genomför finansierings- och investeringstransaktioner under sin egen balansräkning men ska arbeta i linje med EU:s politiska mål.
Jämfört med tidigare år har den totala risken för EU:s budget ökat från 58,6 miljarder euro 2021 och 62,3 miljarder euro 2022 till att för 2023 uppgå till 66,2 miljarder euro.
“Hålla ett öga på…” Jo, jag tackar
Europeiska kommissionen säger att man ska hålla ett öga på dessa verksamheter, med tanke på att flera av EU:s budgetgarantier backas upp av EU-budgetens (=skattebetalarnas) pengar.
Enligt kommissionen bör budgetgarantierna involvera den privata sektorn och skapa hävstångs- och multiplikatoreffekter. Ur budgetsynpunkt avsätts medel för att täcka potentiella förluster. Avsättningarna är i princip lägre än garantins nominella belopp. Vilket betyder att kostnaderna kan bli större än vad avsättningarna är.
Man kan säga att EU går in som “borgenär” för kostnader som andra drar på sig.
Gratispengar motverkar stärkt konkurrenskraft
För mig låter detta som planekonomi. EU vill gödsla med pengar på sådant politiker tycker om och för att framställa sig som “goda”. Och då är man inte intresserade av att utvärdera om insatserna varit effektiva. Därför slösas sådana “gratispengar utan eget risktagande” bort på projekt som snarare försämrar konkurrenskraften än ökar den.
Jag är förvånad över att inte fler som vill att Europa ska kunna öka sin konkurrenskraft, tillväxt och välfärd, protesterar mot dessa “allmosor” som sprids ut på ett märkligt slapphänt vis.