Vi som växte upp på 1970- och 80-talet minns Kalle Sändare som den som utvecklade en lite elakare humor där man drev med människor genom att busringa. Mest legendarisk blev väl samtalen där han beställde 100 pizzor, när han frågar om ett dansställe har cykelställ och får svaret att han kan ställa den här “bakanför” eller när han försökte beställa julbord på kinesrestaurang.
TT skriver: “Kalle Sändares inflytande svensk humor under 80- och 90-talen är stort. Mycket stort. Att tänka sig [radioprogrammet] Hassan — och i förlängningen ett Killinggäng — utan Kalle Sändare, är egentligen otänkbart.”
Ett exempel på Kalle Sändares humor framgår när Ulf Hammarlund på Gotlands Tidningar berättar i tidningen 11 januari i år: Jag har aldrig varit med om en värre blåsning:
På andra sidan fanns en man som presenterade sig med ett . . . väldigt vanligt namn. Hur som helst berättade han att han skulle vara toastmaster på en barndomsväns 40-årskalas. Vi umgicks inte, och träffades bara när vi sprang på varandra.
En typisk Sändar-replik. En annan finns på hemsidan, där man bemöter påstådda myter: “Kalle Sändare tycker om att ringa från och till mobiltelefoner. Svar: Nej. Det är det värsta han vet. Riktiga telefoner ska det vara.”
Carl-Axel Thernberg (1931-2008) började som basist i ett jazzband och den första humorskivan kom redan 1965: Kalle Sändare tager ett nummer! Han har givit oss många skratt. En legend har gått bort. Corren/TT, SVT, AB, HD (Andra intressanta bloggar om Kalle Sändare, samhälle, humor, kultur)