Det är en märklig syn, att se hela EU-nomenklaturan falla på knä inför Turkiets premiärminister och be honom rädda Europa. Samtidigt har Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som förut var emot Turkiet som EU-medlem, ändrat sig, rapporterar Sveriges Radio:
– Vi befinner oss i ett läge där det ligger i vårt intresse att samarbeta med Turkiet.
– Det förutsätter i sin tur att vi kan kontrollera de yttre gränserna och för det behöver vi vårt grannland Turkiet, sa Merkel.
Turkiet har fördubblat prislappen för att hjälpa EU upprätthålla sin gräns till omvärlden. Samtidigt stormar turkisk polis regeringskritiska medier och ser till att de publicerar hyllningar av regeringen.
Vi skattebetalare betalar många miljarder till EU för att upprätthålla unionens yttre gränser. Men Bryssel vill överlåta detta på Turkiet. Hur galen får en union bli? Hur kan EU-ledarna agera så ryggradslöst och lägga sin egen framtid i en gryende muslimsk diktaturs händer?
Istället för att betala Turkiet, borde EU kräva att Saudiarabien betalar Turkiet för att de hjälper muslimska bröder och systrar på flykt. Saudiarabien tar inte emot en enda flykting från Syrien eller från något annat muslimskt land i regionen. Hur kan EU låta bli att påpeka detta? Ska inte muslimer i första hand hjälpa varandra? Varför ska den kristna världen rycka in och betala?
När det gäller Europas gränser är det vår egen uppgift, inte omvärldens, att försvara och upprätthålla dessa. Det är ytterst en militär uppgift. Så varför skickar inte EU-ledarna militära fartyg till Medelhavet så att de kan avvisa olagliga vägar in mot Europa? De farkoster som är sjöodugliga måste man naturligtvis hjälpa, men det handlar då att återföra dess passagerare till de kuster varifrån de kom, inte ta dem till Europa.
Det är i grunden inga svårigheter att upprätthålla EU:s yttre gränser. Det som saknas är intellektuell och moralisk vilja att värna Europa. Vi har en mängd svaga, ynkliga företrädare i Bryssel utan tillstymmelse till ledarskap som inte förmår att företräda de europeiska folkens integritet. Man klarar inte av att stå upp och försvara våra västliga värderingar. Man faller istället på knä inför en despotisk regim i Turkiet. Det är ovärdigt Europa. Det är djupt skamligt.