Självklart är bilder på döda barn upprörande. Men varför just de som dör i händerna på människosmugglare är värre än de som avsiktligt dödas varje dag i Syrien av islamiska extremister är svårare att förstå. Svensk mediedebatt svämmar nu över i fullständigt irrationella känslosvall.
Det är inte till någons nytta att låta känslor dra iväg i extrema förslag och hysteriska utfall mot dem som inte låter sig dras med i masspsykosen.
Vad som behövs nu, för att på riktigt leva upp till humanistiska värderingar, är att hålla huvudet kallt och utröna vad som är bästa strategi på lång sikt — för migranter, deras hemländer och för europeiska mottagarländer.
En internationellt uppmärksammad röst som för diskussion byggd på vetenskapliga studier är Oxfordprofessorn Paul Collier. Redan för två år sedan publicerade han boken Exodus – hur migrationen förändrar vår värld. Den har fått stort genomslag internationellt, men inte i Sverige. Förmodligen därför att den är saklig och empirisk snarare än retorisk och utopisk i studierna om invandringens effekter.
“Skarpsinnig”
När boken kom skrev vänstertidningen Guardian i recension:
Den förre världsbanksekonomen, som nu är rådgivare till presidenter och premiärministrar, anser att folk fokuserar på fel frågeställning. Han skriver att nyckelfrågan inte är huruvida migration är bra eller dålig. Vi bör istället fokusera på hur stor migrationen kan vara och vem den egentligen gynnar. . .
I centrum för hans analys finns slutsatsen att migration har en inbyggd förmåga att öka. När en diaspora växer blir det enklare för andra från samma kultur och språkområde att göra samma sak, migrera: de kan erbjuda släktingar husrum, ge dem arbete och välkänd mat.
Det kan vara sant. Ändå blir det en mörk bild han målar med skadlig ökad migration och minskad assimilering . . . Vi är bara i början av att förstå och hantera de frågor som modern migration ställer oss inför. Collier visar dess komplexitet [och] konstaterar skarpsinnigt att “massinvandring är ett temporärt svar på en obehaglig fas i vilken välstånd inte ännu har blivit globaliserad.”
Collier var verkligen förutseende när han skrev detta två år innan den nuvarande migrationskrisen. Och lägg märke till att Guardian, denna vänsterintellektuella gigant, inte brännmärker Collier som rasist, främlingsfientlig, nazist eller något annat som alltid kommer från Aftonbladet och övrig vänstermedia i Sverige så fort invandring problematiseras. Vi måste lära oss att sluta lyssna på dårarna som skriker okvädningsord, så att vi som tror på förnuftet kan föra en sansad diskussion. Collier gör det.
“Ställer viktiga frågor”
Liberala Financial Times skriver i recension:
Collier har länge hävdat att debatten har utkämpats utifrån olika värderingar istället för olika fakta och bevis. Debatten har stått mellan dem som ser migration som ett hot och de som anser att sådana åsikter bygger på rasism. . . Collier har ägnat sin karriär åt studier av fattiga länder och har nu studerat migrationen. Exodus är inte ett försök, skriver han, att tala om för oss hur vi ska tänka, utan ett försök att skapa ett nytt ramverk för hur vi tänker om migration.
Alltför länge har politiska aktörer av alla färger ställt fel frågor. Istället för att argumentera om invandring är bra eller dålig borde vi diskutera vilken den optimala graden av mångfald är. För att förstå dynamiken krävs studier som klargör i vilken utsträckning och takt migranter absorberas in i majoritetssamhället.
Han har skapat en modell som mer trovärdigt ska kunna mäta detta. Den bygger på tre faktorer: storleken på diasporan, slutsatsen att migration utökar diasporans storleken medan absorbering i majoritetssamhället minskar den, samt slutsatsen att hastigheten i absorbering avgörs av storleken på diasporan.
Varför? För det första, ju större diasporan är desto långsammare absorberas personerna i den till majoritetssamhället. Diasporans storlek är den ackumulerade mängden av icke-absorberade migranter . . . För det andra, genom att förstå hastigheten i absorbering får makthavare mer träffsäkra verktyg för planering av framtida migration så att man kan etablera tak när så är nödvändigt. . .
Colliers röst är värd att lyssna till. Hans bok kunde utformas bättre, men detta barnbarn till migranter ställer viktiga frågor om ett av världens mest akuta ämnen.
Collier diskuterar alltså volymen på invandring, utifrån den kulturella bakgrund de har. De bör inte bli för många från samma krets, eftersom de då riskerar att inte integreras in i majoritetssamhället. Detta är extremt kontroversiellt i svensk debatt, men alltså något som bör och kan diskuteras på ett seriöst och faktabaserat sätt. Inte minst bör liberaler i Sverige läsa Collier istället för att springa vänstermediernas ärenden.
“En av världens mest eftertänksamma ekonomer”
Liberala Economist skriver i recension:
Paul Collier är en av värdens mest eftertänksamma ekonomer. Hans böcker upplyser och provocerar. Exodus är inget undantag. I den slår han fast att den rätta frågan att ställa är: hur stor migration är hälsosam och för vem? . . .
Migration innebär att migranterna får det bättre. Om så inte vore fallet skulle de åka hem. De som flyttar från fattiga länder till rika når snart löner som kan vara tio gånger högre än i hemlandet. Deras produktivitet ökar kraftigt, säger Collier, eftersom de bakom sig lämnar länder med dysfunktionella sociala modeller. Detta är en viktig insikt. . .
En fabriksarbetare i Nigeria producerar mindre än vad han skulle göra i Nya Zeeland eftersom det omgivande samhället är dysfunktionellt: strömavbrott, brist på reservdelar och arbetsledning upptagen med att tillfredsställa korrupta byråkrater. När migranter tas emot av rika länder får de tillgång till fungerande samhällen och rättsstatens normer. . .
Men, skriver Collier, stor invandring hotar den kulturella samhörigheten i rika länder. En viss grad av mångfald fungerar som krydda, men en stor icke-integrerad diaspora kan hålla fast vid just de kulturella normer som gjorde deras land dysfunktionellt, och sprida dem till mottagarlandet. . .
Colier har rätt i att det finns spänning mellan stor invandring och välfärdsstaten. Ett rikt land som tar emot alla och låter skillnader växa kommer inte att förbli rikt särskilt länge. Att migranter assimileras bättre i Amerika än i Europa beror delvis på att välfärdsstaten lovar mindre där. I Europa är det möjligt för migranter att leva på bidrag, vilket upprör ursprungsbefolkningen. I Amerika måste migranter arbeta, därför gör de det.
Författaren står bakom den europeiska välfärdsmodellen och därför syftar hans förslag till att förhindra migration från att underminera den.
Exakt här lyfts skälen till att jag är skeptisk till den volym av invandring som skett till Sverige på senare årtionden. Man kan inte vara för BÅDE stor välfärdsstat och stor invandring. Man måste välja! Bevarad stor välfärdsstat kräver höga murar för migranter. Stor invandring kräver å andra sidan att den svenska modellen avskaffas. Politikerna vill inte erkänna detta, därför är vi på väg in i det som då blir resultatet: kraftigt ökade motsättningar i samhället. Underminderad och snart raserad gemenskap och samförstånd, det som varit Sveriges kännetecken i århundraden. Och följden av ett socialt krig är att ingen betalar skatt. Därför kommer välfärdsstaten att raseras, om politikerna inte börjar agera vuxet, moraliskt och ärligt.
“Fascinerande analys”
Konservativa Daily Telegraph skriver i recension:
Collier visar att migranter är klara vinnare av migration, eftersom deras inkomster kan stiga tiofalt genom att utvandra. När det gäller ursprungslandet innebär migration “brain drain” om de bättre utbildade inte återvänder. . .
I mottagarlandet uppstår de mest negativa effekterna av massmigration, särskilt i Europa vars kultur inte har ett fungerande system för att integrera migranterna på samma sätt som USA och Kanada . . . Den största kostnaden är social. Medan låg nivå av migration tillför mångfald betyder stora mängder icke-assimilerade migranter med stora kulturella skillnader minskad grad av vad författaren kallar “ömsesidig respekt” och tillit inom samhället – vilket är vitalt för att upprätthålla det samförstånd, den fördelningspolitik och viljan att betala skatter som krävs för en välfärdsstat. Detta kan betyda att uppnådda mål i moderna samhällen [som den svenska modellen] riskeras. . .
Den iögonfallande egenskapen hos etnicitet är inte genetisk utan kulturell och den skapas inte vid födseln utan genom beteende, skriver Collier. Det betyder att, med den separatism som uppmuntras och hyllas av multikulturalismen, ett socialt välfungerande samhälle byggt på resultatet av århundraden av social utveckling kan försvagas av diasporor förbundna med dysfunktionella sociala mönster från hemlandet.
Tidningen är tydligast om Colliers budskap, och jag tycker alla politiker måste erkänna det: stor invandring betyder stora påfrestningar på den svenska sociala modellen, där Mellanösterns dysfunktionella beteenden vinner framsteg medan den svenska samförståndsinriktade får träda tillbaka. Då kan vi ha en ärlig debatt om detta pris är värt att betala.
Trots den internationella uppmärksamheten har Paul Collier inte fått någon större uppmärksamhet i Sverige — det land där hans bok verkligen behöver läsas.
Thomas Gür har anmält boken i Axess, Hur mycket mångfald tål vi? (se hela texten här). Nils Lundgren, bankekonom och tidigare europaparlamentariker för Junilistan, tar upp boken i krönikan Invandringen – vår tids största politiska fråga. Och i Neo har Ivar Arpi anmält den, Invandring är ingen gratislunch.
Men i övrigt? Största möjliga tyyyystnad. Denna ödesdigra tystnad är främsta skälet till att en allt större del av svenska folket överger de etablerade partierna. Partierna står inte längre för vettiga och sunda analyser, utan hemfaller åt extrem utopism som saknar varje förankring i en seriös analys. Så länge inte Allianspartierna kan diskutera de samband och fakta som Paul Collier tar upp, utan att hamna i känslosvall och hysteri, så länge är de inte värda en enda medborgares röst.