Själv trodde jag det var ett skämt när Vermont-senatorn Bernie Sanders, 73, presenterades som en utmanare av Hillary Clinton i det demokratiska primärvalet. Men faktum är att denne socialist — han kallar sig själv det — nu drar större åhörarskaror än någon annan presidentkandidat. Washington Post rapporterar att han hade 5000 åhörare i Denver i helgen, dessförinnan 3000 i Minneapolis.
Han eldade massorna med fördömanden av näringslivet och han är emot frihandel. Han lovar avgiftsfria universitet och höjda skatter för höginkomsttagare.
En kvinnlig åhörare säger till Denver Post, “Jag gillar Hillary och jag tror hon skulle bli en bra president. Men hon har för mycket bagage. Jag tror inte hon har vad som krävs.”
Också medier börjar backa upp Sanders. I vänstertidningen Salon heter det i rubriken Hillary Clinton is going to lose. Man menar att hennes kick-off var trött och på 45 minuter sa hon mindre än i en tre minuters reklamfilm hon gjort. Clinton förstår inte hur upprörd vänstern i USA är.
En del börjar jämföra “Bernie” med Barack Obama 2008. Då skapade han entusiasm och hopp.
Bara den jämförelsen får mig att bli tveksam. Obama har ju inte levt upp till vad han lovade. Dessutom lyckades Obama — då — med att framställa sig som en mittenkandidat, vilket Bernie Sanders aldrig kommer att göra.
Men det är möjligt att vänsterns frustration kommer att bana vägen för något som är ärlig om sina radikala idéer i demokraternas primärval. Men att han skulle vinna på valdagen i november 2016 med sådana budskap framstår som minst sagt otroligt.