I snabb takt avlöser talarna varandra här på Engelsbergsseminariet i Avesta (se också förra inlägget). Intressantast hittills har författaren Stephen Cave varit. Han menar att framgångsrika civilisationer är de som lovar längre och bättre liv. De mest framgångsrika är de som trovärdigt kan utlova odödlighet.
Cave menar att människan till skillnad från djuren är medveten om sin egen framtida död. Det skapar en oro som vi lär oss förtränga. Civilisation ger hopp om skydd mot död såväl biologiskt (genom teknikutveckling från jordbruk och försvar till handel och medicin) som symboliskt (genom religion, filosofi, kultur och nationalism).
Det är tänkvärd förklaring till varför eftersträvan efter civilisation, och också varför vi i svensk och europeisk nutid inte tycks bry oss lika mycket om att värna vår civilisation. Vi har, och detta är min reflektion, drabbats av något slags kollektiv narcissism där vi inte längre tror att det finns några utmaningar och därför inte behöver värna den civilisation som vi byggt upp under århundraden.