I senaste numret av socialdemokratiska idétidskriften Tiden framförs tankar om att behålla marknadsekonomin men avskaffa det privata ägandet.
Socialdemokratin är i desperat behov av en ny strategi, nu när man inte längre kan växla in allt större politiska löften mot allt högre skatter. En tankegång som framförs är att låta marknadsekonomin fortsätta generera tillväxt, men begränsa det privata ägandet. Dany Kessel, i Socialdemokratiska studentförbundet, skriver:
Kapitalismen, eller privat ägande av produktionsmedel, är dock inte en förutsättning för att marknader ska kunna existera och fungera.
Upphovsmannen bakom detta sätt att skilja på ägande och marknader är ingen filosof eller ekonom, utan Kinas starke man Deng Xiaoping. Dessa idéer höll på att kosta honom livet, eftersom Mao Tse-tung var emot både privat ägande och marknadsekonomi. Mao startade kulturrevolutionen för att rensa ut orena tankar som dessa.
Men Deng var en överlevare som efter Maos död såg till att ta makten och skapa det dubbla systemet med kommunistisk diktatur i politiken tillsammans med en framväxande marknadsekonomi. Han struntade i om en katt var svart eller vit, bara den fångade möss.
Många menar att Kina funnit en väg att kombinera socialism med marknadsekonomi, vilket skulle bevisa att liberalismens största tänkare har haft fel när de hävdat att marknadsekonomi banar vägen för frihet. Men Dengs system har bara praktiserats i några årtionden, och än lever det på att urfattiga kineser fått högre materiellt välstånd. När en ny kinesisk generation tar det materiella för givet, utsätts systemet för det verkliga provet: kommer kineser som får välja vad de köper att också vilja bestämma vilka politiker som styr över dem?
Att Socialdemokraterna tycks blicka mot Kina är olustigt, men ingen valvinnare. S vill säkert inte avskaffa demokratin, men att vilja förstatliga ägandet av produktionsmedlen, alltså avskaffa “vinstintresset” i allt från sjukvård och skola till livsmedelshandel och industri skulle snabbt få vårt välstånd att falla till ulandsnivå.
Dany Kessel vill inte omedelbart reglera allt, han skriver: “Däremot kanske man ska avvakta med regleringar och socialiseringar av eller på marknader där innovationen skapar välstånd och nya möjligheter utan att för stora problem uppstår eller marknader där ett offentligt ingripande inte kan förväntas leda till några välfärdsvinster.”
Det exempel som anges på marknader som inte behöver socialiseras är “restaurangtjänster”.
Vad trevligt! Åtminstone restauranger ska få fortsätta präglas av mångfald snarare än landstingspolitikers beslut och regleringar om likriktning och jämlikhet i varje detalj.
För mig är det en gåta hur socialdemokrater mot bakgrund av de senste 100 årens experiment med kollektivt ägande fortfarande tror att ett sådant samhälle kan utvecklas. Kessel frågar “Hur kan vi bäst utnyttja den kapitalistiska innovationen?” Som om politiker skulle kunna peka ut områden och säga: “här är ni fria att utveckla en ny tjänst”. Hela mänsklighetens historia visar att utveckling aldrig kan ledas ovanifrån. Innovationer och uppfinningar sker på individnivå och ofta där ingen kunnat förutse de nya stora revolutionernade förändringarna.
Tror socialdemokrater att de på 1970-talet skulle kunnat peka på de gigantiska datorhallarna och sagt till Bill Gates och Steve Jobs: “Här får ni börja röja fritt och behålla vinsterna om ni kan utveckla datatekniken!”
Svaret måste vara: ja, socialdemokrater tror sig vara så kompetenta att de kan förutse mer än alla andra. Detta storhetsvansinne är ju en förutsättning för att inta positionen att man själv som politiker vet bättre än alla andra vad de behöver och kan få.
Och jag tror att det är denna socialismens inbyggda narcissism som alltid kommer att bli dess fall. Moderna människor tror inte att politiker vet bättre än alla andra. Så länge socialdemkratin och vänsterns agenda utgår från denna premiss, kommer de att misslyckas.
Därmed inte sagt att alla regleringar är av ondo. Det är en missuppfattning att en liberal och fri ekonomi inte behöver regler och lagar. Ramar behöver sättas upp. Rättsstaten är en förutsättning för frihet. De som begår övergrepp mot andra, oavsett om det är med hot och våld eller genom lögner och bedrägerier, ska straffas.
Finanskrisen används som exempel på att inte tillräckligt många regler och politisk styrning funnits. Detta är socialisternas vanliga missuppfattning, eller förvrängda bild av vad som hänt. Skälet till finanskrisen i USA var inte avreglering utan politiska påtryckningar på banker att låna ut mer till människor med små inkomster. Bolånemarknaden tvingades av politiker sänka kraven på säkerheter och öka riskfylld utlåning. Detta så att låginkomsttagare skulle kunna köpa egna hem.
Dessa lån hade bolåneinstituten självklart ett intresse av att sprida vidare till finansmarknaden så att riskerna minskade. De “giftiga” lånen hade inte uppstått om marknaden inte påverkats av politiken.
Det lustiga, eller olustiga, är att de flesta av de osunda vinster och obalanser som uppstår på marknader har orsakats av politikers ingripande och klåfingrighet. Ta vinsterna inom vård och skola, och skatteplaneringen med utländskt ägande, som diskuterats denna vinter. Alla dessa snabba vinster beror ju på att verksamheten varit reglerad och blivit så ineffektiv att snabba vinster kan göras vid en övergång. Eller på grund av att politiker gjort dåliga avtal vid överlåtelse.
Att politiker gör dåliga affärer är ju knappast marknadens fel. Det är exempel på hur inkompetent det politiska systemet är på att driva affärer.
Slutsatsen av detta är ju inte att politiken ska bestämma mer över ekonomin. Utan mindre.
Jag vill se politiker som går tillbaka till politikens grundläggande uppgift – att stifta de lagar som sätter upp ramar för rättsstaten.
P.S.
En initierad läsare påpekar att privat ägda företag numera representerar 70% av tillgångar i kina, med en andel som ökar varje år. I ekonomin är alltså Kina både marknadsekonomiskt och kapitalistiskt, medan politiska makten fortsatt präglas av kommunistisk diktatur.
(Andra bloggar om politik, socialism, socialdemokraterna, ideologi, ekonomi, friet, marknadsekonomi, kapitalism, i)