I veckan presenterade norska järnvägsverket en studie om att bygga höghastighetsjärväg på flera sträckor i Norge, Deutsche Bahn: Høyhastighet mulig og lønnsomt.
Amerikanska tidningar skriver ofta mer intressant om Europa än våra egna medier. Som denna artikel i TIME, European Train Travel: Working on the Railroad:
Sedan flyget i Europa avreglerades för 12 år sedan har det blivit enkelt och billigt att hoppa på ett plan. Tack vare ökad konkurrens, förbättrad service och låga priser, till följden av avregeringen, har flygtrafiken i Europa ökat med i genomsnitt 4,5 procent per år mellan 1995 och 2005. Under samma period har antalet passagerarkilometer med tåg tuffat på med mindre än en procents ökning per år.
Europeiska järnvägen, som i årtionden dominerats av tröga statliga monopolbolag, är nu redo för en egen renässans. En omfattande avreglering förväntas sätta fart på branschens omstrukturering där gamla statsägda järnvägsbolag ställs mot mindre privata uppkomlingar. Samtidigt satsar länder som Spanien, Italien och Frankrike mångmiljardbelopp på investeringar i nya höghastighetsjärnvägar som kan konkurrera med flyget …
Den mest radikala förändringen kommer i december när EU:s regler för första gången tillåter alla järnvägsaktörer att konkurrera med varandra om passagerarna på internationella sträckor. Förändringen, som kommer fyra år efter liknande ändringar i godssektorn, är avsedd att öppna upp rutter som hittills kontrolleras av statliga monopol.
Här i Sverige ligger vi efter. Underhåll av fordon och spår är under all kritik. Var och varannan gång jag åker med X2000 dör motorerna som måste startas om. Ibland är snabbtåget utbytt mot loktåg med liggvagnar där man sitter och skakar fram på breda britsar. Typiskt för statliga monopol som är för trötta för att tänka framåt.
Först med Alliansregeringen började man utreda höghastighetståg i Sverige. Banverket svarade med sin studie om svenska höghastighetsbanor i maj förra året. Där skrev man om nya banor för Stockholm-Göteborg-Malmö:
Separeringen av person- och godstrafik på järnväg genom speciella höghastighetsbanor ökar givetvis kapaciteten för snabb persontrafik på höghastighetsbanorna, men också för regionaltrafik på stambanorna. Den mångfaldigar också kapaciteten för godstrafik dagtid på Västra och Södra stambanorna. Kapacitetstillskottet beräknas till 2 – 3 gånger fler tåglägen för godstrafik, vilket är ett viktigt tillskott på banor som redan idag i stort sett saknar möjlighet till ytterligare utrymme för fler godståg …
För det samlade svenska transportsystemet får ett genomförande av Götalandsbanan och Europa-banan mycket stora effekter. Till följd av de förkortade restiderna ökar både den långväga och den kortväga järnvägstrafiken. De 30 – 55 % kortare restiderna mellan de flesta relationer i södra Sverige gör också att betydligt fler resenärer kommer att välja tåget istället för flyget för sina resor. På lite längre sikt väntas också regionalekonomiska effekter som ökad tillgänglighet, förändringar i lokalisering av bostäder och arbetsplatser samt en ökad tillväxt i höghastighetsbanornas omland. Dessa förmodade effekter stöds av internationell erfarenhet av följderna av införande av höghastighetsbanor.
Regeringen tillsatte en särskild utredare som mer noggrant ska jämföra för-och nackdelar med en utbyggnad av höghastighetsbanor och som efter sommaren ska föreslå olika handlingsalternativ.
Men jag har intrycket av att entusiasmen saknas och att svensk politik inte har tillräckligt med framåtanda för att ta de stora steg som krävs. Visst säger vänstersidan att man borde investera, men att låta järnvägen skötas kommersiellt i konkurrens för att ge fullvärdig kundservice? Nej! De borgerliga är öppna för avreglering och nya aktörer, men satsa pengar i infrastruktur? Nej!
Om tio år kan det mycket väl vara så att flertalet av Europas större städer är förbundna med varandra, över alla nationsgränser, i ett effektivt järnvägsnät — utom Sverige. Hos oss tuffar man på med 1900-talsteknik och allt risigare spår.
Varför saknar vi ambitioner? Varför anses satsningar på framtiden som oseriösa, lättviktiga och orealistiska?
Jag förstår inte attityden. Då förstår jag betydligt bättre det som TIME skriver:
När järnvägsbolag börjar konkurrera med pris och kvalitet på service blir de största vinnarna passagerarna … “På sträcker där restiden är upp till tre timmar kan du nå din destination fortare och bekvämligare än med flyg. Och vilket är mest glamoröst: att ta ett Eurostar höghastighetståg med inredning designad av Philippe Starck och Christian Lacroix eller skramla fram i ett Ryanair-plan som kräver betalt för att utnyttja toaletten?”, frågar järnvägsexperten Mark Smith.
Kanske kan tågresor bli något typiskt europeiskt igen.
Ja, vad kan vara vettigare än att binda samman europas städer med ett nät av höghastighetsjärnvägar?
Se mer i bloggen: Regeringen borde satsa på nya järnvägsspår
(Andra intressanta bloggar om politik, tillväxt, järnväg, tåg, höghastighetståg, snabbtåg, trafik, teknik, pendling, samhällsplanering, miljö, klimat, växthuseffekten)