På ledarplats uppmärksammar Upsala Nya Tidning en studie om elevernas skolval i Uppsala kommun, Friskolorna blir till nytta:
[Förr] blev elever anvisade den grundskola som låg närmast bostaden. Elever i höghusområden hamnade tillsammans med andra elever från samma höghusområden. 1991 kom det fria skolvalet. Segregationen skulle brytas.
Och det fria skolvalet gör givetvis skillnad. Elever med hög utbildning väljer i större utsträckning aktivt skola, söker sig till friskolor eller kommunala skolor i andra bostadsområden. Så då blir det segregation: De “starka” eleverna, socialt och utbildningsmässigt, samlas för sig i glassiga friskolor – och de “svaga” blir kvar där de råkat hamna.
Nja, ändå inte riktigt. Det visar sig att det också finns många exempel på elever från hem utan studievana, och där föräldrarna inte är högskoleutbildade, som också gör ett aktivt skolval … Men framför allt innebär ju friskolorna en ökad valfrihet. Barn med specialintressen och -begåvning får en möjlighet att bättre komma till sin rätt.
Ja, det sistnämnda kan inte nog understrykas. De begåvade i studieovana familjer kan med friskolor bryta mönstret, medan de utan friskolor skulle sitta kvar i “klassfällan”.
Det är tragiskt att vänsterkrafterna ännu inte begriper att det effektivaste sättet att öka jämlikheten är att befria människorna, så att de kan göra klassresan. Med ett stelt statligt system krävs rätt bakgrund för att ändå klara sig bra. Statlig likriktning ökar därmed segregeringen.
(Andra om politik, skolan, skola, skolpolitik, elever, utbildning, utbildningspolitik, friskolor, frihet, valfrihet, i)