Göteborg har blivit något av vilda västern, där skottlossningar är vardag. Förortsgäng försöker sätta sig i “respekt” genom att hota och tillgripa våld. Det här är sååå primitivt. De som agerar på det här sättet är antingen helt blåsta i huvudet eller ser inga andra möjligheter att bli sedda och göra avtryck. Jag tror det sistnämnda gäller de flesta. För att lösa upp den sociala marginaliseringen krävs helt andra tag än de som gäller idag.
Svensk socialpolitik är så dålig att den underblåser våldet. Därför är det befriande att se att en fullmäktigeledamot i Göteborg vågar gå utanför det politiskt korrekta i debattartikel i Göteborgs-Posten idag. Henrik Nilsson (m) skriver i Gör förorterna till ekonomiska frizoner:
Sedan slutet av 1900-talet har områden på Hisingen och Nordost suttit fast i terapeutiska problemorienteringar som pådrivit en osann stigmatisering: Här behöver vi samtala oss fram till det goda samhället! Och dessa samtal har kostat. Där mekanismerna av ett lokalt näringsliv behövs som mest har dryga miljarden spenderats på utvecklingssamtal.
Samtal… Vilken handlingskraft! Henrik Nilsson ger andra svar:
Men det som verkligen betyder något för den enskildes egenmakt och oberoende – ett arbete att gå till – har förbigåtts. Nya jobb har skapats, men de har huvudsakligen gått till kommunala tjänstemän som hanterat pengar för utvecklingssamtalen.
Lösningen ligger istället i att skapa företagarkultur:
Staden skulle på olika sätt kunna stimulera och underlätta företagsetableringar i svagare områden genom att slopa eller sänka arbetsgivaravgifter och moms för den som både arbetar och bor här … Många människor som i dag bor exempelvis i de nordöstra stadsdelarna kommer från länder och förhållanden där egenföretagande och entreprenörskap är betydligt vanligare än i Sverige. Många egenföretagare bor här redan. För en del har det varit enda möjligheten ut ur arbetslöshet och utanförskap. För andra är det ett mål man bär på med förhoppning om att det skall förverkligas …
Med ett avtal med staten om den kommunala frizonen skulle dessa områden få en betydande tillväxtvänlig injektion. Ett avtal som var tidsbegränsat … kanske två mandatperioder – för att sedan utvärderas skulle sannolikt visa att den ekonomiska förlust i form av minskade skatteintäkter ett sådant system skulle leda till skulle kompenseras av ökade intäkter och minskade utgifter för kommunen och staten. Detta genom att fler människor blev självförsörjande, och genom att staten skulle kunna minska sitt arbetslöshetsunderstöd.
Det är dags att genomföra det här experimentet. Thomas Gür skrev redan 1996 om den här idéen i rapporten Ekonomiska frizoner – ett sätt att undkomma statens förlamande hand.
Alliansen har reformerat bidragssystemen och sänkt låg- och medelinkomsternas skatter, men problemen sitter djupare än så. Det handlar om mentalitet, om drivkrafter. De som saknar framtidshopp, kan återfå det om det finns en väg in som underlättar.
På sikt ska naturligtvis hela Sverige vara en ekonomisk frizon med låga skatter och få regleringar och byråkrati. Men eftersom de gamla strukturerna sitter så hårt, kan det vara läge att börja i de mest socialt prövade områdena.
(Andra intressanta bloggar om politik, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, ekonomiska frizoner,bidrag, bidragskultur, arbetsmoral, tillväxt)