Kan inte låta bli att kommentera detta: Hur SVT genomför en uppenbart obalanserad, partisk och osaklig intervju med civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin.
Allmänheten får ta del av hela intervjun på 45 minuter genom ministern, som lagt upp den i social medier. Bara det är intressant. Allt fler politiker spelar själva in intervjuer de medverkar i. Detta eftersom medierna blivit all mer tesdrivande utifrån vänsteraktivistiska perspektiv. Det går helt enkelt inte, menar allt fler, att lita på att journalister ger en saklig återgivning av en intervju längre.
När sådan anklagelse riktats tidigare har den avvisats som obekräftad och orättvis.
Sätta dit högerpolitiker
Men den här aktuella intervjun visar med all önskvärd tydlighet att journalister på stora redaktioner ägnar sig åt att driva en egen tes och vill få den bekräftad. Man ska sätta dit den man intervjuar, inte förmedla fakta och bakgrund i sakfrågor.
Misstänkliggöra “kopplingar”
Jag har länge retat mig på att journalister som huvudteori använder guilty-by-association. Mitt främsta intryck när jag började blogga 2003 var att den vanligaste kritik jag fick när jag citerade röster på den internationella arenan, var att ställa frågan: “Jamen, den här personen har också sagt Y. Stödjer du verkligen den åsikten!?!!” Mitt svar har alltid varit: Nej. Jag citerar något som ger en intressant poäng. Vad annat en person sagt är ointressant för just den diskussion jag nu vill föra. Men frågan har ständigt återkommit. Tesen är alltså att om man citerar några meningar av en person, måste man automatiskt och obligatoriskt ta ansvar för vad denne person sagt under hela sitt liv. Det är en absurd hållning.
Nu använder SVT-reportern, eller rättare SVT-aktivisten, liknande galen “logik” när hon försöker göra Bohlin ansvarig för vad andra tycker om det han har sagt i sina inlägg. Bohlin ska göras ansvarig för andras åsikter, som han varken bett om eller kan styra.
Dessa försök att göra debattörer “ansvariga” för någon annat än det man själv sagt eller citerat är ett postmodernistiskt sätt att försöka strypa yttrandefriheten. Du ska hålla käften om du inte “tar ansvar” för allt vad andra gör eller sagt som på något sätt kan kopplas till det du publicerat. Men allt mänskligt liv består av kopplingar, reaktioner och händelser. Det är ju det som är debatt, samtal och interaktion i en levande demokrati med yttrandefrihet. Att misstänkliggöra denna levande debatt genom att försöka ansvarsbelägga folk för varandras agerande, är rent ut sagt sjukt. Ja, Stalinistiskt.
Postmodernism som avser krossa upplysningen
Självklart ska ministrar kunna ifrågasättas, men då måste det ske utifrån deras egna uttalanden eller handlingar. Att alltid dra in andras göranden och låtanden, eller som i min beskrivning ovan – vad någon person sagt vid annat tillfälle, fördummar samtalet. Förstör diskussionen. Flyttar fokus från sak till misstänkliggöranden om “kopplingar”. Varför? Detta handlar om postmodernismens syfte, att krossa upplysningens idé om att betona förnuft, vetenskap och kritiskt tänkande.
Massmedierna missbrukar sin makt
Det är också allvarligt att SVT-intervjun visar hur en maktbärande organisation med stor spridning medvetet missbrukar sin ställning. Man följer inte instruktionerna från riksdag och regering om opartiskhet och saklighet när man driver teser och använder intervjuoffren för att befästa den egna tesen snarare än att förmedla vad den intervjuade har att säga.
Beteendet visar att riksdag och regering måste se över hur man använder de 10 miljarder om året som går till public service. Så här kan det inte fortsätta. Enskilda reportrar/aktivister kan naturligtvis driva sina teser, men inte betalda av skattebetalarna som tänkt sig finansiera seriös journalistik.