Är det någon som borde ha koll på vad EU är, så är det väl Universitets- och högskolerådet, UHR. Men inte ens de begriper vad EU är. De “behöver läsa på”, skriver DN:s Annika Ström Melin.
Utbildningsmaterial från UHR är “pinsamt”, skriver hon i DN. “Beskrivningen av Sveriges EU-medlemskap är så ytlig att den blir missvisande”. När unionen nämns för första gången – i kapitlet om hur ”Sverige styrs” – räknas beslutsfattandet i EU inte dit. Myndigheten förklarar att det finns olika nivåer där det politiska ansvaret ”delas mellan nationell nivå (stat), regional nivå (regioner) och kommunal nivå (kommuner)”. Dessutom ”påverkas” Sverige av beslut i EU, påstår UHR.
Det framstår som om Sverige är en “passiv åskådare” i EU, skriver Ström Melin. Inte ett enda ord om att den svenska regeringen sitter i ministerrådet och där har vetorätt i många frågor. Svenska ledamöterna i Europaparlamentet (till vilka jag hör) röstar också om beslut som har direkt påverkan på Sverige.
EU räknas i UHR:s utbildning upp tillsammans med Nordiska rådet, Europarådet och FN. “Efter 30 års medlemskap har UHR alltså inte förstått vilken särpräglad organisation EU är”, konstaterar Ström Melin.
Att kalla EU för ett internationellt samarbete är både ”felaktigt och problematiskt”, enligt statsvetare som Magnus Blomgren. EU är faktiskt en del av “vårt politiska system” i Sverige.
Felet är EU:s eget
Nu är det inte bara akademiska världen som inte förstår vad EU är, de flesta gör det nog inte. EU har enorm makt över vad riksdag, regioner och kommuner får göra och inte göra. Och EU lägger sig i allt mer. Att kvistar och grenar från villatomten ska lämnas till återvinning, är ett sådant klumpigt beslut som majoriteten i Europaparlamentet röstat igenom.
Men varför är intresset så svagt för beslutsfattandet i EU, såväl i media, allmänheten och akademin? Svaret är att det är oerhört komplicerat att följa beslutsgången i unionen. Den utgörs av extremt tillkrånglade turer och språket är maximalt omfattande och byråkratiskt. Detta gör processen ogenomtränglig om man inte arbetar heltid med någon enskild aspekt. Ingen i hela världen kan säga sig ha överblick över hela unionen.
När jag exempelvis ska förklara hur beslutsläget ligger för Chat control kräver det en lång utläggning. Och jag behöver läsa på innan jag drar den, eftersom man inte kan komma ihop alla turer fram och tillbaka, upp och ner, omprövningar, tillägg, omförhandling och extraordinära beslut.
Metoden är utmärkt för EU-byråkraterna, som är de enda som verkligen kan ärenden. Information är makt. Har bara byråkrater informationen, slipper man granskningar.
Detta är ett allvarligt demokratiunderskott. När inte ens UHR förstår vad EU är, visar det hur stort detta underskott är.