Sveriges statschef sedan 1973 fyller 80 år idag. Det ger anledning att fira både vår konstitution och H.M. Konungen. De mest stabila demokratierna i världen är monarkier. Att inte utse yrkespolitiker till alla landets högsta ämbeten ger en större stadga och bredd.
Kung Carl XVI Gustaf är den sjunde regenten av huset Bernadotte och den längst regerande monarken i Sveriges historia samt den idag längst regerande monarken i Europa. Han har nu varit statschef i mer än 52 år.
Visst finns principiella skäl att vara emot monarki. Att ärva ett ämbete ligger inte i linje med värderingar om demokrati och jämlikhet. Men det finns ännu starkare skäl som talar för att värna vårt statsskick. En konstitutionell monarki skapar kontinuitet i statsmakten och bär upp landets historia och traditioner. Därmed grundläggs en funktion av sammanhållning som betyder allt i stunder av kris och katastrof.
Just inslaget av kontinuitet och avskildhet från de dagliga politiska striderna gör att monarkin ger statsmakten och landet en stadga som verkar vid sidan av, och som stöd för det demokratiska livet.
Vi kan känna stolthet för vårt statsskick.
Carl XVI Gustaf sköter också uppdraget med den fasthet och återhållsamhet som krävs. Också kronprinsessan Victoria har skolats in som blivande statschef och rikets kommande drottning.
Alternativet till monarki och dess kontinuitet och avskildhet från partipolitik är att, som i USA, skapa en maktdelning där Högsta domstolen utses som beskyddare av konstitutionen och kan underkänna presidentens och kongressens beslut. Domare i Högsta domstolen kan utses på livstid och därmed skapa en kontinuitet som motsvarar monarkins.
Men detta är en främmande tradition för Sverige, och domarna i USA har dragits in i de allt skarpare politiska konfrontationerna. Ja, demokrater föreslår att man slår sönder Högsta domstolen genom att fylla den med tiotals domare. Då faller USA in i anarki.
Nej tack. Som sagt, konstitutionell monarki har sina svagheter. Men alla andra system har än större svagheter.