Det är idag 40 år sedan statsministern sköts till döds på öppen gata. Olof Palmes brutala död har hindrat oss från att ärligt utvärdera hans gärning. Men nu borde tiden vara inne att erkänna vilken total olycka han var för Sverige.
Under Per-Albin Hansson och Tage Erlander var Socialdemokratin ingen vanlig vänsterrörelse. Man skiljde dramatiskt ut sig från andra socialdemokratiska partier i västvärlden – genom att vara betydligt mer konservativa. Skattetrycket i Sverige var länge lägre än i USA.
Arbetsmoral och arbetarstolthet värnades. Man skulle inte leva på bidrag, utan göra sin plikt. Det var så arbetare uppnådde en trygghet och ett välstånd man inte hade i andra länder.
Palme tog stoltheten från arbetarna
Hur? Jo, så här. 1) dels genom att arbeta och inte strejka och kräva förmåner fungerade det svenska näringslivet effektivt vilket höjde Sveriges välstånd snabbare än några andra länder. 2) dels genom att arbetare som gör sin plikt kan vara stolta över sin insats eftersom man försörjer sig själv och sin familj och står på egna ben. Man är sin egen lyckas smed. Inte i händerna på någon annan. Behöver inte stå med mössan i hand och tigga.
Detta slog överklasspolitikern Olof Palme sönder – eftersom han inte begrep bättre – genom att ensidigt fokusera på rättigheter. Med Palme glömde S bort skyldigheterna. Socialdemokraternas politik började gå ut på att kräva bidrag, utan att man gjorde sin plikt. Detta har gjort att många människor ser sig som bidragstagare, att “någon annan” är ansvarig för deras liv. Det leder till mental och psykologisk misär. Man ser sig som offer. Ingen mår bra av det.
Internationell hycklare
Jag ser att mindre initierade journalister som Britt-Marie Mattsson i GP hyllar Palmes internationellt arbete; ”Han hanterade det internationella med samma säkerhet som det svenska och togs emot på ett sätt som vida överskred Sveriges ställning som en liten nation i Norden.”
Vilket skitsnack!
Skälet till att vänsterregimer runt om i världen tog emot honom med glädje var att Palme öste svenska skattemiljarder över deras regimer genom “bistånd”. Palme köpte sin uppburna ställning med arbetarnas surt förvärvade skatteinbetalningar.
Förstörde Socialdemokratin
En sak man inte kan beskylla Palme för är den öppna gränsernas invandringspolitik. Han var restriktiv när det gäller att ta emot “flyktingar”. Men det kan mer ha varit tidsandan som gjorde att han här inte var radikal. Hade han fått leva kan han mycket väl ha gått i spetsen för att Sverige i solidaritetens namn ska avveckla sin identitet för att bli hela världens socialkontor.
Under lång tid, ja, under Socialdemokratins storhetstid från 1930-talet till 1960-talet var man en konservativ rörelse som värnade det som fungerade, slog vakt om arbetarnas strävan efter att själva kunna ta makten över sina liv, inte bli bidragstagare. Men med Olof Palme övergav man sin unika kombination av framsteg tillsammans med tydligt krav på personligt ansvarstagande, för att bli en mer traditionell vänsterrörelse som bara kräver högre skatter och politisk omfördelning av resurser, utan krav på egna prestationer.