Svenskhet – och oviljan att bli svensk

Återigen försöker vänsterliberala etablissemang trycka tillbaka konservativa som försvarar det svenska. Under lång tid gapskrek de “rasism!” så fort ett svenskt perspektiv fördes på tal. Nu är det rasism att påtala att majoritetssvenskar så sällan får delta i offentlig debatt om svenskhet.

Exempelvis har M-ministern Benjamin Dousa ansett sig utpekad när det påtalats att båda deltagarna i en SVT-debatt om svensk kulturkanon var invandrare. “Jag som har rötter från andra länder vill kunna känna 100 procent ägarskap och känna mig som en del av Sverige och svensk, inte bara till 87 procent”, säger han och tillägger att han känner sig bli ”utknuffad från något jag har ansträngt mig hårt för att få tillhöra”.

Svenskar utknuffade från debatten om svenskhet

Nu blir alltså somliga kränkta om etniska svenskar kräver att få delta i debatt om svensk kultur. Det är ju ett faktum att det i årtionden endast varit invandrare som kunnat diskutera svenskhet utan att tystas ned med anklagelser om rasism. Etniska svenskar har tvingats hålla käften om man vill slippa utsättas för attacker, smutskastas eller förlora jobbet.

Med förslaget till kulturkanon och debatt om det svenska visade det sig fortsatt vara så att i offentligheten lyfts invandrare fram. Svenskar göre sig icke besvär. Om någon blir utknuffad, så är det ju majoritetssvenskar som knuffas ut från debatten.

Vad är öppen svenskhet?

Benjamin Dousa anklagar Sverigedemokraterna: “Jag tycker att den känns inte så öppen, den öppna svenskhet som de säger sig stå för. Återigen, det är saker man själv inte kan styra över. Förfäder och etnicitet.”

Dousa tycks inte förstå att även om svenskheten är öppen att ansluta sig till – och att Sverigedemokraterna vill göra viljan att bli lojal mot det svenska till ett krav för medborgarskap – försvinner inte människors bakgrund. Kultur, bakgrund och identitet är inget man byter som underkläder. Att försöka dölja eller förneka detta är bara dumt. Det vi som människor gör är att utvecklas och hantera olika aspekter i livet. Man kan naturligtvis vara sprungen ur en kultur långt bort, men helt ställa upp på det svenska samhällets seder, traditioner, kultur och lagar.

Men det ändrar ju inte att man har en annan bakgrund. Under 30-40 år har svensk offentlighet sett detta som en fördel över att vara “bara” svensk. Mona Sahlin gav ju tydligt uttryck för detta när hon sa att svensk kultur bara är “töntiga saker”. Svensk kultur har förminskats och förlöjligats av alla etablissemang.

Detta har varit djupt skadligt för Sverige. Att vi, tack vare Sverigedemokraternas allt starkare ställning inom svenska folket, inte längre hyllar främmande kulturer som överlägsna det svenska betyder inte att vi ser ned på andra kulturer. Det betyder bara att vi vill värna vår kultur – därför att den är vår.

De som avskyr det svenska måste lämna landet

Vad Benjamin Dousa inte vill förstå och inte tycks villiga att diskuterar är att många – förmodligen hundratusentals – invandrare inte är villiga att ta till sig svenskheten, utan tvärtom avskyr den. Exempelvis är islamism inte kompatibel med det svenska, eftersom Sverige är en demokrati medan islamister kräver att sharialagar är överordnade allt, även folkviljan.

Dessa individer har i 30-40 år tagits emot med öppna armar. De agerar nu destruktivt, lika dysfunktionella som de regioner de kommer ifrån. Dessa individer måste lämna Sverige.

Jag tycker det är så svagt av dem som kör med tarvliga argument om att försvar av det svenska är ondska, att de inte vill erkänna att stora grupper INTE vill bli svenskar. Vad vill Dousa göra med dem?

Det är ett vänsterliberalt spel att alltid i frontlinjen köra fram de skötsamma invandrarna för att med dem dölja de som uppenbart inte är ute efter att göra något produktivt för detta samhälle uppe i norr. Det handlar inte om “öppenhet” utan om respekt. De som inte respekterar och värdesätter det svenska ska ut. Tänk om Dousa kunde tala om detta allt farligare problem istället för att klaga.

Rulla till toppen