På måndagskvällen här i Strasbourg hade jag möte med tillförordnade generaldirektören för EU:s anti-bedrägeribyrå OLAF. Detta i min roll som gruppledare för konservativa ECR i budgetkontrollutskottet.
Med Salla Saastamoinen diskuterade jag det White paper som EU-kommissionen presenterat och som ska ligga till grund för arbetet med att stärka “anti-bedrägeri strukturen” (the Anti-fraud Architecture).
Alla delar av pengaflödena inom EU – som är enorma (många politiker bollar med miljarder euro som om det är kaffepengar) – ska kontrolleras bättre. Alltifrån att i förebyggande syfte hindra bedrägerier, fusk och felanvändning av skattemedlen.
En del vill slå ihop den administrativa kontroll som OLAF gör med den juridiska process där kriminellt agerande utreds av åklagare i EPPO. Jag klargjorde min uppfattning att det är bättre att hålla isär utredningsarbete och åtalsprocesser, så som vi gör i Sverige.
Men det viktigaste är att risken ökar för att bli upptäckt vid fusk. Om mottagarna avskräcks från att ens försöka fiffla, uppnås det bästa anti-bedrägeriarbetet.