När finansminister Elisabeth Svantesson (M) fick frågan vad som är viktigast i förslaget till statsbudget 2026 svarade hon att det kommer ställas aktivitetskrav och motprestation från de som får bidrag. “Det borde skett för länge sedan”, sa hon. Helt rätt!
Kraven för bidrag skärps
Bidragsreformerna som föreslås innebär hårda krav på hushåll som lever på bidrag. Ett bidragstak införs också, så att barnrika familjer som lever på bidrag inte får mer i handen än hushåll där båda föräldrarna arbetar heltid. Det är sjukt att detta inte införts för årtionden sedan! Danmark införde närvarokrav för att få socialbidrag på 1990-talet, men i Sverige har vi daltat och daltat och daltat med de stackars människorna som inte ids arbeta för sin försörjning.
Försvaret förstärks över flera år
En av de stora utgiftsökningarna, som får Svantesson att acceptera ökat budgetunderskott, läggs på det militära försvaret. Det är sorgligt att alla regeringar efter Thorbjörn Fälldins på 1980-talet har sparat och skurit ned svenskt försvar till ett skelett. Det drabbar oss nu, då upprustning måste ske i snabb takt med tanke på Rysslands aggressiva ambitioner.
Men biståndet?
I Tidöavtalet låstes biståndsbudgeten till 56 miljarder kronor fram till 2025. Detta trots att pengarna ofta hamnar i korrupta regimers fickor. Nu var det öppet för förändringar inför 2026. Men regeringen föreslår bara en sänkning av biståndsbudgeten med 3 miljarder kronor, till 53 miljarder.
Nu ingår mycket av stödet till Ukraina i biståndsbudgeten. Vad jag vid en snabb genomläsning räknar till omkring 5 miljarder kronor.
Det gör att det ändå för övrigt internationellt bistånd finns 43,6 miljarder kr, vilket är en minskning med bara drygt en miljard kronor.
Här borde man spara betydligt mer. Vi har många brister i det svenska välfärdssamhället som behöver åtgärdas. Då borde vi inte skyffla miljarder till starkt ifrågasatta biståndsprojekt i utlandet.