Det är skillnad på folk och folk enligt medierna. Sverigedemokraterna har alltid jagats av medierna och man har stort slagit upp varje tänkbar individ som skrivit något olämpligt i sociala medier. Allt medan Vänsterpartiet haft extremister i partiets topp som stöder terrororganisationer som dödar oliktänkande, utan att rannsakas av medierna.
Det är först när Vänsterpartiet självt börjar rensa upp som uteslutningar kommer på tal. Nuvarande partiledning har en annan strategi än tidigare partiledningar. Man vill verkligen komma i regeringsställning med S. Man vill få inflytande över politiken, inte bara stå på gatan och skrika.
Vi såg det första gången sommaren 2021 då Vänsterpartiet röstade för en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven som Sverigedemokraterna lagt fram. Statsministern föll och fick avgå. Unikt i svensk historia. Vänsterpartiet krävde att S slopade C-kravet på marknadshyror för att rösta fram Löfven till statsminister igen. Så blev det när C backade från kravet.
Efter det har V-ledningen fått blodad tand. Man KAN påverka Socialdemokraterna! Vänsterpartiets riksdagsmandat betyder något.
“Stalinistisk organisation för socialdemokratisk politik”
De två riksdagsledamöter som nu lämnar partiet innan de hinner bli uteslutna, Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat, har kampanjat för terrororganisationer som PKK, som har många mord på sitt samvete, liksom för Hamas, som bedrivit blodigt förtryck av palestinska befolkningen i Gaza och som slaktade över 1200 civila israeler den 7 oktober 2023.
I ett vänsterparti utan inflytande hade det inte spelat någon roll. Den kommunistiska falang som bröt sig ur Socialdemokraterna 1917 var i över etthundra år en parlamentarisk dörrmatta åt S-regeringen. Sveriges kommunistiska parti, senare Vänsterpartiet kommunisterna, gick aldrig emot en S-regering i riksdagen, eftersom man menade att alternativet var en högerregering. I denna roll kan vilka tokstollar som helst få fullt utspel för sin extremism. Det betyder ingenting för det parlamentariska arbetet. Man röstar ändå alltid på S-regeringens förslag.
Nu vill V-ledningen ha inflytande. Man vill kunna förhandla med S och klargöra att om S inte lyssnar kan V faktiskt använda sina röster i riksdagen för att fälla en S-regering.
Då måste man visa sig trovärdiga, ansvarstagande och seriösa.
Det innebär att extremister blir ett problem, iallafall de extremister som gör anspråk på att synas och höras. Därför ser vi nu hur Vänsterpartiet själva tillgriper uteslutning. Inga medier har krävt det. Inga medier har något emot extremism och våldsförhärligande budskap så länge de kommer från vänster. Men för V-ledningen har denna extremism helt enkelt blivit ett avgörande hinder för verkligt inflytande i svensk politik.
Delgado Varas summerade det väl när hon menade att V har blivit en ”stalinistisk organisation” för att kunna bedriva socialdemokratisk politik. Partiet måste hålla extremisterna kort om man vill bli trovärdiga regeringsförhandlare med S och övriga rödgröna partier.
Utan extremism blir V större huvudvärk för S
Det intressanta med Vänsterpartiets nya taktik, och poängen med denna artikel, är att ett mer strömlinjeformat Vänsterparti kommer att bli ett betydligt större problem för Socialdemokraterna. V-ledningen kommer nu att kräva inflytande i sakfrågorna, inte bara ställas inför fullbordat faktum.
V avser använda den makt väljarna har givit partiet genom de mandat i riksdagen partiet får. Allra tydligast i val av statsminister. Röstar V nej så blir det ingen S-statsminister även om rödgröna skulle få majoritet i valet 2026. Vi såg hur en annan V-vilde, Amineh Kakabaveh, som enmansparti kunde tvinga S till avtal om miljardstöd till kurdiska intressen för att få hennes helt avgörande röst i statsministervoteringen om Magdalena Andersson hösten 2021.
Nu kommer V att ställa krav.
Att Vänsterpartiet tonar ner sin extremism är kanske ändå inte till glädje för Socialdemokraterna.