Idag kommer Ursula von der Leyen att presentera ramarna för unionens långtidsbudget 2028-33. Bedömare tror att hon kraftigt vill öka budgeten och suga ur medlemsstaterna ännu många fler miljarder.
Hon väntas ge en öppning för att inte ta så mycket från de nationella budgetarna: alternativet är att införa nya skatter som går direkt till hennes kommission.
Genom “egna skatter” skulle EU då också få mer makt. En makt som innebär att EU-byråkratin i än högre grad kan strunta i väljarna.
Europaministern vill inte se EU-skatter
Svenska regeringen håller emot – i ord.
“Vi ser inget behov av nya egna medel och definitivt inte europeiska skatter”, har svenske EU-minister Jessica Rosencrantz (M) sagt till Politico. ”Sverige köper inte bara narrativet att vi nu behöver en större budget eftersom vi har nya problem att hantera”.
”Vi måste göra prioriteringar inom budgeten”, summerade hon.
Statsministern: prioriteringar – inte större EU-budget
I en debattartikel skriver statsminister Ulf Kristersson (M) i Politico att det krävs omprioriteringar i långtidsbudgeten: att “vi måste göra allt detta genom att använda våra befintliga resurser mycket mer effektivt – inte genom att öka budgetvolymen eller genom att införa nya gemensamma skuldinstrument. Att prioritera något innebär att andra saker är mindre viktiga. Och som ett resultat måste vi vara redo att fatta de svåra besluten – både som enskilda medlemsländer och som ett block.”
Han skriver också om hur EU borde ändra sitt sätt att stimulera konkurrenskraft: “I stället för att bara fördela medel över en rad sektorer bör den [budgeten] använda garantier för att uppmuntra risktagande i främst innovativa sektorer och underlätta uppskalning.”
Det är utmärkt att regeringen är tydlig med att vi från Sverige är emot EU-skatter och att budgetarbetet borde handla om prioriteringar – inte om att öka budgeten.
Men kommer man att vika ned sig?
Men frågan är hur länge regeringen står på sig. Alla tidigare svenska regeringar – oavsett färg – har i slutändan vikt ner sig och låtit sig bli överkörda. Budgeten har vuxit och regelverken har bara blivit krångligare och krångligare, vilket gör att Europa halkar efter Kina och USA.
Sverige borde gå i spetsen för en kursändring. Minska budgeten till mindre än en procent av medlemsländernas samlade BNP istället för att, som ryktet säger, öka den från 1,2 till 1,7 miljarder euro – vilket skulle innebära en ökning med över 40 procent.