Många SD-väljare börjar tappa tålamodet med Tidö-samarbetet. Så lite händer, så långsamt. Ett skäl är att den svenska förvaltningskulturen är trög och utgår från att ändringar sker i stort samförstånd. Så var det förr, men idag behövs en beslutsordning som ger en folkvald majoritet möjlighet att snabbt genomföra sin politik.
Hos oss i Sverige finns inte den tydliga uppdelningen mellan lagstiftande och verkställande makt som i USA. Där borta kan en nyvald president snabbt infria sina vallöften. Det är bra för demokratin. Och det kan ske inom rättsstatens ramar.
I Sverige förväntas regering och riksdagsmajoritet gå långsamt fram, följa gammal praxis och låta byråkratin bestämma. Det gör att många väljare kan tappa tilltron till demokratin. “Det spelar ingen roll vem man röstar på”. USA visar att så inte är fallet. Donald Trump genomför sina vallöften i rasande takt.
Så ska en slipsten dras!
Men betyder inte det att han blir “allsmäktig”, en “kung”? Nej. Lagstiftningen följs. Jag ska här presentera ett konkret fall som visar hur en slipsten ska dras.
Amerikanske brottmålsadvokaten Robert Gouveia har en podd som granskar många av de överklaganden som nu strömmar in från vänsterhåll mot Donald Trumps beslut. Den första rättsliga striden mot nya presidentadministrationen handlar om att att Trumps justitiedepartement avskedat myndighetschefen Hampton Dellinger 7 februari 2025. Denne är nära vän med Joe Biden och tillsattes av Biden 2024 på ett femårigt mandat, och skulle alltså vara innästlad som en mullvad under hela Trumps mandatperiod och kunna läcka och sprida Trump-kritisk propaganda.
Hampton Dellinger protesterade mot avskedandet till federala domstolsdistriktet i Washington DC genom en stämning. En av Biden tillsatt federal domare, Amy Jackson, beordrade Trump att häva uppsägningen. Detta domslut överklagades av Trumps justitiedepartement som begärde att domstolen omedelbart skulle upphäva domare Jacksons beslut av den 12 februari och som tillfälligt blockerade Trumps avskedande medan rättsprocessen pågår.
Domare Jackson inskränkte med sitt beslut den verkställande maktens rätt att tillsätta och avsätta chefer inom den statliga administrationen. Den dömande grenen av konstitutionen ska inte avgöra personalärenden inom verkställande maktens förvaltning. Domslutet att blockera avskedandet är ett “oöverträffat angrepp på maktdelningsprincipen”, skrev tillförordnade justitiesekreteraren Sarah Harris i sin inlaga.
Trumps överklagande vann när Courts of Appeals behandlade ärendet 5 mars. De upphävde domare Jacksons beslut och gjorde avskedandet lagligt i väntan på att Högsta domstolen prövar fallet.
Detta fick Hampton Dellinger att backa och inte längre protestera mot att han blivit avskedad. Varför? Enligt Robert Gouveia därför att HD med stor sannolikhet skapat ett prejudikat om att en nyvald president har rätt att sparka alla myndighetschefer eftersom presidenten – enligt konstitutionen – utgör den verkställande makten.
Verkställande makten måste ha svängrum
I poddinslaget jag länkar till ovan visar Robert Gouveia hur en rättsstat ska fungera i praktiken. Någon som tillhör den politiska sida som förlorat ett val vill hänga kvar, denna begäran prövas av domstol som konstaterar att verkställande makten har rätt att utse myndighetschefer som man själv vill ha och som man litar på kommer att genomföra den vinnande politiska sidans vallöften. Bidens vän Hampton Dellinger fick sin sak prövad och domstol slog fast vad maktdelningen i konstitutionen innebär.
Den här tydligheten skulle jag vilja se i svensk politik. En nyvald regering som har riksdagsmajoriteten bakom sig måste kunna sparka alla chefer i alla myndigheter och departement som man inte tror ska genomföra den nya regeringens politik. Och regeringen måste kunna disponera om i statsbudgeten, genomföra granskningar för att komma åt fusk, bedrägerier och slöseri.
Sverige har inte haft denna tradition eftersom vi inte har maktdelning på samma sätt som i USA. Vi har istället haft ämbetsmannatraditionen där statsanställda varit oväldiga – omutbara. Men denna tradition finns inte längre. Många myndigheter agerar efter eget kynne, oavsett regering och riksdagsmajoritet. Varför? De vet att regeringar inte vågat protestera.
Den tiden måste vara över. Regeringar måste agera utifrån sitt demokratiska mandat och avlägsna de i myndigheter och statsfinansierade verksamheter som inte delar och inte följer den nya riktning som en nyvald regeringsmajoritet står för.