När de etablerade partierna 2014 försökte marginalisera Sverigedemokraterna genom att gå ihop i en ”Decemberöverenskommelse” (DÖ) slog det tillbaka på dem själva. SD har nästan fördubblats sedan dess. Ändå lever ”anden” kvar, det vill säga hjärnspöket som menar att det är viktigare att attackera SD än att uppfylla den egna politiken.
I sin söndagsledare i Svenska Dagbladet idag konstaterar Tove Lifvendahl: ”Tio år efter Decemberöverenskommelsen lever vissa partier kvar i polariseringens logik. Men priset är att det försvårar för politiken att fungera.”
DÖ-andan hålls vid liv på lokalplanet
Hon menar att DÖ-andan tydligast lever kvar inom Socialdemokraterna och Centerpartiet på nationell nivå. Visst, men det är värre än så.
På lokal nivå – i kommuner och regioner – runt om i landet fortsätter också de borgerliga att leva enligt DÖ-andan. Nu senast i Norrköping där man bröt sönder ett lokalt ”Tidösamarbete” för att istället låta S ta maken med stöd av KD, L och C.
M + S är sant i många kommuner
Och i en mycket lång rad av kommuner, där mycket av inrikespolitiken utspelar sig, regerar M tillsammans med S efter valet 2022. Här är hela listan på kommunfullmäktige där M+S är lika med sant.
Järfälla, Södertälje, Tyresö, Eskilstuna, Gnesta, Katrineholm, Nyköping, Strängnäs, Linköping, Kinda, Söderköping, Vadstena, Ödeshög, Eksjö, Gislaved, Vaggeryd, Mörbylånga, Oskarshamn, Torsås, Gotland, Sölvesborg, Ronneby, Eslöv, Hässleholm, Lund, Perstorp, Sjöbo, Halmstad, Laholm, Mölndal, Kungälv, Orust, Stenungssund, Strömstad, Lerum, Bollebygd, Lilla Edet, Skövde, Kumla, Nora, Örebro, Surahammar, Borlänge, Falun, Gagnef, Hedemora, Leksand, Ludvika, Sälen, Vansbro, Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Härjedalen, Krokom, Vännäs, Timrå, Ånge, Pajala.
Dessutom finns många kommuner där S styr med något annat borgerligt parti.
Det är naturligtvis viktiga strategisk och taktisk framgångar för Socialdemokratin när de på kommunplanet, där det mesta av svensk inrikespolitik avhandlas, kan söndra och splittra Tidöpartierna.
Politiska kompassen går i spinn
Lifvendahl kritiserar DÖ-tänkandet där S och M samarbetar: ”Men priset för att vinna segrar på att måla motståndaren i mörkast möjliga färger är att det gör det besvärligt för politiken att fungera. Om man för sina medlemmar och väljare har beskrivit andra partier som hot mot demokratin, blir det svårt att därefter vara de där vuxna i rummet … Då blir det polariseringens tankefigur som råder: vi kan aldrig förstå eller samarbeta med dem.”
Instämmer. Men det är värre än så. Politik handlar ju egentligen inte alls om vem man samarbetar med, utan om vilken politik man står för!
Samförståndsandan har oförtjänt gott rykte i svensk politik. Men det är ju den som skapat den enorma otrygghet som breder ut sig i landet med ökad kriminalitet, korruption och vanmakt som följd. Samförstånd kring en dåraktig politik är inte bra för landet – det visar migrationspolitiken de senaste årtiondena. Samförstånd betyder att den politiska kompassen går i spinn och pekar åt alla håll samtidigt. Klart att det blir snurrigt då.
SD bröt ett skadligt samförstånd…
Partier måste stå för något. Sverigedemokraterna har vuxit just därför att man brutit med samförståndet kring öppna gränser och att miljoner migranter från våldshärjade regioner skulle välkomnas till Sverige.
För detta fick (och får) partiet utstå hutlös smutskastning, även om alla nu tvingats erkänna att partiet hade rätt.
…för att bygga ett nytt samförstånd
Nu, genom Tidöavtalet, ser vi början på ett nytt samförstånd som ligger i linje med det Sverigedemokraterna eftersträvar och det är inte något radikalt, tvärtom. Det SD vill är att återupprätta tryggheten och känslan av att vi svenskar kan känna oss hemma i vårt eget land.
Jag har länge förundrats över att den konservativa viljan att bevara det som varit bra, av så många anses vara så kontroversiellt.
*
Först publicerad i Samtiden.