Tisdagen blev en intensiv mötesdag då mitt utskott sammanträdde från kl 9 till kl 18.30. Ett antal anmälningsärenden om ansvarsfrihet stod på dagordningen.
Vi i parlamentsledamöter kunde fråga ut kommissionärer och generaldirektörer för olika EU-institutioner om verksamheten med anledning av Discharge-ärenden.
Jag ställde frågor och gjorde ett antal kommentarer.
Så kan korruption i Coronafonden undvikas
Först om Europeiska revisionsrättens rapport om Coronafonden 2023. Här betonade jag revisionsrättens första rekommendation om att finna entydig definition av det som kallas “slutmottagare”. Här flyter uttolkningarna ut och skiljer sig mellan kommissionen, medlemsländerna och revisionsrätten. Exempelvis anger franska staten en bank/finansinstitut som slutmottagare, även om denna uppenbart endast har transfererat de många miljarderna som Frankrike fått ur Coronafonden.
Jag påpekade också att det inte finns någon definition för “absorption” (utnyttjandegrad) även om det till och med ingår i rubriken för ärdendet vi avhandlade: “Special report 13/2024 : Absorption of funds from the Recovery and Resilience Facility (RRF)”
Revisionsrätten skriver: “I avsaknad av en tydlig definition i RRF-förordningen, definierar vi utnyttjandegrad (absorption) som EU-medel som betalas ut av kommissionen till medlemsstaterna.”
Detta betyder ju bara att miljarderna överförts till ett land, ingenting om man använt pengarna eller ej. Min fråga blev därför: varför talar vi ens om absorption när vi inte vet vad den egentligen betyder?
Om man definierar dessa centrala termer på ett tydligt sätt skulle vi kunna minska detaljreglerna som finns i förordningarna, det som försvårar för mindre företag och mottagare från att alls klara av att söka och utnyttja EU-medel.
Här fick jag inget rakt svar. Kommissionen hänvisar till gällande förordningar och tycker uppenbart inte det är något större problem att definitionerna flyter – även om det uppenbart ökar riskerna för korruption.
Se mitt inlägg i X.
Frågade budgetkommissionär om Coronafonden
När revisionsrättens rapport om hur kommissionen hanterat Coronafonden under 2023 påpekar man att man “identifierat svagheter” i hur väl det går att kontrollera hur pengarna använts. Detta till skillnad från de årliga budgetmedlen där revisionen kan granska “felnivån”, alltså pengar inte använts enligt regelverken. Min fråga blev:
“I just have a – perhaps – rhetorical question: Wouldn’t it be a good thing to be able to measure level of error in the RRF, not only identify weaknesses?”
Kommissionär Valdis Dombrovskis svarade att förordningen för RRF är att pengarna betalas till medlemsländerna som i sin tur sköter granskningen av hur medlen används. (Jag visste ju svaret, det var därför jag kallade den retorisk, eftersom jag ville att han skulle få säga det högt och därmed ge uppmärksamhet till att Coronafonden inte granskas lika hårt som ordinarie budgetmedel.
Anmälde mitt arbete med parlamentsrapport
När parlamentets rapportörer, som inför kollegorna ska presentera beslutsunderlag i olika ärenden, meddelade sitt arbete kunde jag tala om att jag träffat ledningen för Europeiska revisionsrätten och identifierat ett antal frågor som jag kommer att ta upp i min rapport, bland annat att revisionsrätten har svårt att rekrytera anställda från vissa länder, inte minst Sverige och Danmark.
Här kunde revisionsrättens generalsekreterare Zacharias Kolias komplettera med att det egentligen inte handlar om svenskar och danskar utifrån medborgarskap, utan att man behöver personal som känner medlemsländernas språk, praxis och lagar inom ekonomi och bokföring.