Mitt första tal i kammaren: Det nationella perspektivet är viktigare än globalistiska visioner

Jag fick min första chans att tala i kammaren ikväll, det som brukar kallas “jungfrutal”. På dagordningen stod kommissionens rapport från FN-toppmötet om “global styrning” för bygga fred och nå en hållbar utveckling.

Så här löd det.

Bästa kollegor,

FN-toppmötet som skulle handla om “global styrning” får mig att tänka på John Lennons naiva sång “Imagine”.

Slutdeklarationen säger att vi borde “förbättra vägarna för migration och erkänna migranternas positiva bidrag”. Men däremot tar man inte alls upp det kraftigt ökade våld som migrationen orsakat i länder som Sverige.

Slutsatserna blir därför ett hån mot Mikael, den pappa som i somras sköts ihjäl i Stockholm, när han cyklade med sin son för att bada. En Mellanöstern-migrant är nu häktad, misstänkt för mordet.

Varför ignoreras de problem Europa har fått som en följd av alldeles för stor migration?

FN-deklarationen förskönar ett globalt perspektiv och förnekar verkligheten. Den borde kastas i papperskorgen, där den hör hemma.

(Se talet nederst)

Naiviteten måste utmanas

Det är sorgligt att vi använder så mycket tid till att prata om allmänt snälla och goda mål, utan konkreta åtgärder för att nå dit. Och utan att väga in konsekvenserna av olika vackra mål. Mitt tal syftade till att punktera denna till intet förpliktigande “snällism” och få internationell politik tillbaka till verkligheten.

Dokumentet vi diskuterade hittar du här: Statement by the vice president of the Commission – Outcome of the Summit of the Future: transforming global governance for building peace, promoting human rights and achieving the sustainable development goals.

Se talet:

Rulla till toppen