DN har intervjuat några av de nya europaparlamentarikerna. En av dem var jag, som hamnade på bild på förstasidan i DN.se. Även citatet i rubriken är mitt.
I artikeln intervjuas också Alice Teodorescu Måwe (KD) och Jonas Sjöstedt (M).
Men artikeln inleds med min syn på verksamheten:
“Så jäkla typiskt”
– Det här är så jäkla typiskt EU, säger Dick Erixon.
Sverigedemokraten står framför spegeln på kontoret i Strasbourg och knyter sin fluga. Nedanför tornar en torrlagd vask.
– Det finns ett handfat men det kommer inget vatten ur kranen!
Efter en lång karriär som debattör och opinionsbildare svidade Dick Erixon nyligen om och blev EU-politiker, trots att det är mycket han ogillar med unionen. Som hur lokalerna är utformade till exempel.
– Hur kan man bygga så stora huskomplex, och ändå är det så otroligt trångt? Man får vänta på hissar, vänta på mat och det är köer överallt.
“Fungerar som en bazaar”
I slutet av artikeln kommer reportern tillbaka till mig:
“En svensk dalahäst står strategiskt utplacerad på Dick Erixons skrivbord. Han tycker att EU:s sätt att fungera påminner om en bazaar.
– Man måste pruta och deala hela tiden. Alla svenskar som har varit på semester känner igen det, säger han och berättar om en gång när han skulle köpa badbyxor på en marknad i ett land längre söderut.
Att svenskar är ovana förhandlare är en nackdel när det gäller att ordna bra maktpositioner i EU, menar Dick Erixon. Han anser att regeringen begick ett misstag när de öppet stöttade Ursula von der Leyens kandidatur till kommissionsordförande. I utbyte fick Sverige en svag portfölj.
– Här måste man bråka och tjafsa, använda kroppsspråk och göra mycket väsen av sig. Länder som gjorde så fick bättre poster.
Dick Erixon gillar varken EU-byråkrater eller det han kallar etablissemanget.
Men hör du inte själv dit nu?
– Jo jag gör ju det. Men det är ju därför man går in i politiken, för att kunna ändra på det. Det sa jag till nyliberaler redan på 1980-talet, att man måste gå in i soppan för att ändra den.“