EU:s egen revisionsrätt ECA riktar i ny rapport skarp kritik mot hur Coronafondens regler kring “grön omställning” har utformats och varnar för att pengarna inte gör den nytta som man hoppas.
Återhämtningsfonden (Recovery and Resilience Facility, RRF), eller Coronafonden som vi kallat den i Sverige, är det tillfälliga instrument som har till syfte att hjälpa EU att ta sig starkare och mer motståndskraftigt ur pandemins efterverkningar.
Genom Coronafonden lånar kommissionen upp medel på kapitalmarknaderna genom att emittera obligationer å EU:s vägnar. Pengarna slussas därefter vidare till EU-länderna så att de kan genomföra långtgående reformer och investeringar som ska göra deras ekonomier och samhällen mer hållbara, uthålliga och redo för den gröna och digitala omställningen i linje med EU:s prioriteringar.
Revisionsrapport pekar på stora brister
Enligt reglerna för återhämtningsmedlen i Coronafonden, som från början uppgick till 724 miljarder euro, måste varje medlemsstat spendera minst 37 procent av beviljade medel på “grön omställning”. Det betyder att minst 275 miljarder euro ska användas för grön politik.
I går publicerades en ny revisionsrapport av Europeiska revisionsrätten, ECA, (Särskild rapport nr 14) som pekar på betydande brister i Coronafondens (RRF:s) utformning och också i de nationella planerna för den grön omställningen.
För det första fastställs i RRF-förordningen kvantitativa mål endast för klimatrelaterade åtgärder, men inte för miljömål. Med andra ord innebär metoden för att spåra klimatåtgärder en hög grad av approximation, alltså bara vaga uppskattningar. Det leder till problem med att man lätt överskattar klimatbidraget när medlemsstaterna kvitterar ut pengarna från kommissionen.
Revisionen visar också att det finns uppenbar förvirring i medlemsstaterna om vad som är klimatåtgärder och åtgärder för grön omställning, och därför sker felaktiga tolkningar av reglerna.
Gröna effekten uteblir
För det andra är inte alla klimatrelevanta åtgärder så gröna som planerat, konstaterar revisionsrätten. Detta är ytterligare ett bevis på att ”grönmålning” kan förekomma helt enkelt på grund av att det är omöjligt att genomföra alla krav som Bryssel ställer på medlemsstaterna.
Europeiska revisionsrättens slutliga argument är att RRF:s rapportering om klimatutgifter och den gröna omställningen inte är kopplad till faktiska kostnader och resultat. Därför vet vi lite om de faktiska minskningen av växthusgasutsläpp etc.
Sverige vill vara värst
Sverige har satt upp ett mål om att 44 procent av RRF-medlen ska gå till klimatprojekt, även om kommissionens minimikrav ligger på 37 procent.
Min personliga kommentar är att jag anser det vore mer förnuftigt att de 7 procent av medlen som överstiger minimikravet på klimatåtgärder istället läggs på mer konkreta och uppnåeliga delar i RRF – som den digitala omställningen och hälsa. Det skulle minska en potentiell risk för att vårt land endast får partiell (eller ingen) ersättning för de åtgärder som vi i Sverige vidtar inom klimatpelaren, med tanke på de grundläggande bristerna i RRF-förordningen.
Mottot borde vara enkelt: Gör konkreta åtgärder och gör dem bra.
*
Coronafondens enorma belopp i 2022 års prisnivå framgår av grafen nedan. 724 billion euro är lika med ca 8300 miljarder svenska kronor, eller nästan sju hela svenska statsbudgetar.
