Under Almedalsveckan var jag i Bryssel, så jag har inte kunnat följa vad som hände där. Men jag ser att S-ledarens framträdanden väckte en del debatt i pressen.
När Magdalena Andersson sa att hon vill se svenska flaggan vaja på “varje torg”, var det många som undrade vad hon menade.
Hon sa att ”Flaggan är en symbol för att de samhällsproblem vi har i dag inte kan lösas med skattesänkningar, privatiseringar och liberalisering. De kan bara lösas genom att politiken och det gemensamma kliver fram.”
Misstänkt lik gammal vanlig S-politik, konstaterar DN.
Det är svårt att skriva det på ett annat sätt än att det är helknasigt, menar Smålandsposten.
Försöker Andersson lura oss att bli flaggviftare? undrar Göteborgs-Posten.
I Samtiden har jag gjort min analys av S-uttalandena och kritiken (läs här).
Min slutsats:
“Att Magdalena Andersson talar om gemenskap på ett taffligt och helknasigt vis kan jag ha överinseende med, om hon menar allvar i att söka sig tillbaka till folkhemstanken, denna konservativa berättelse som förvaltades av Per Albin.
Problemen idag är annorlunda, men de grundläggande traditionerna och sederna som en gång lyfte Sverige ur fattigdom kan i nutid lyfta oss ur anarki och sönderfall.”