Kitsch och chefsopinion

Det rör på sig i valrörelsen. Enligt tidningen Chef är Sverigedemokraterna nu näst största parti bland svenska chefer. Välutbildade, välavlönade, väletablerade tar nu steget över till den enda riktiga oppositionen mot en bedrövlig utveckling.
Och Sveriges Radios konstkritiker tvingas idag konstatera att Sverigedemokraterna överträffar alla andra i sitt bildval till Fotografiska:

SD ”gör ett utstuderat konceptuellt, provokativt – och ganska lyckat – konstnärligt ingrepp på en utställning som i övrigt består av politisk kitsch, levererad av partier som annars gärna står upp för den moderna konsten”.

Ja, dessutom tar partiet, ensamt, strid för yttrandefrihet och mot att våldsbejakande terrorister får skrämma konsten till tystnad. De andra hukar, fegar och låter sig styras av extremister.
Se mer: SD näst störst bland chefer, Lars Vilks rondellhund inkuppad på Fotografiska, Ombytta roller på Fotografiska

Mauricio Rojas nu kulturminister – i Chile

Det var bara meningen att det skulle bli en nyhetsnotis i Samtiden, att min gamle kollega från Timbro blivit kulturminister. Men artikeln växte under författandet ut till att bli något mycket mer – en konkret bekräftelse över den svenska borgerlighetens totala förfall.
Läs det som blev dagens ledare: Yrkesförbud i Sverige, kulturminister i Chile.
Jag skrev tre rapporter åt Rojas i hans stora välfärdsprojekt på Timbro 1999-2002 och var redaktör för en fjärde. Det var ett projekt som präglades av nyfikenhet och engagerad jakt på ny kunskap och nya insikter. Jag var inte alltid överens med Rojas, men inom detta projekt uppskattade han mina bidrag.
Det var dock som tf vd som Rojas senare avslutade mitt engagemang på Timbro under ganska förnedrande former. Vi var exempelvis inte på samma sida inför EMU-folkomröstningen 2003, där jag röstade nej. Då man inte höll sig inom ramen för Rojas åsikter, kunde han vara brysk.
Men ändå hyllar jag honom i dagens ledare. Hans betydande insatser som idéutvecklare och samhällsanalytiker ska inte skymmas bara därför att han och jag inte drog jämt i vissa frågor.
Det viktiga är det jag tar upp i ledaren:

Det intellektuella raset inom detta parti, från Rojas till stöd för utvisningssabotage, är enormt. Från att ha varit akademiska föregångare med vassa analyser och redskap för att tolka samhället, till slappa handhjärtan och känslosamma utfall som undergräver rättsstaten.Och Liberalerna är ju inte ensamma om denna utveckling.
Den gäller också övriga allianspartier. Fallet Rojas är ett exempel på hela svenska borgerlighetens moraliska och intellektuella förfall.

Jag anser att de borgerliga partierna numera saknar allt: skärpa, idéer, insikter, förmåga, kompetens. Allt det är kastat överbord. Istället har partierna blivit daghem där man sitter och gör handhjärtan och blir kränkt av verklighetens hårda villkor. På Pride fick vi också se att de saknar integritet och ledarskap.
Det är mycket sorgligt, men man måste inse realiteter. Tiderna förändras. Företag som är dominerande, som Facit, försvann när de inte förstod tidens nya villkor. Detsamma borde gälla om politiska partier som slutar vara nyfikna och inte tolkar värderingar i nya tider.