Tala med motståndare istället för att demonisera

Blev mycket media för mig i veckan. SVT Opinion och Kvartal. Storheter av olika slag: Folkligt och initierat, stor spridning och sparsmakad. Och jag upplever mig annorlunda som uppskattar båda.
Jag gillar det folkliga och breda – att debattera mot Aftonbladets Anders Lindberg i SVT:s debattprogram. Det blir retoriskt tillspetsat, snabba repliker och något gapigt. Men med energi och engagemang. Jag fick säga det som är min poäng: Dagens Nyheter är boven i Hanif Bali-gate. De spred rykten som de visste var falska – om ”misstänkt avlyssning av UD”. (Se i SVTplay här, 34 min in i bandet)
Det är förkastligt när landets stora medieredaktioner sprider fake news, medvetet, för att sänka en riksdagsledamot de ogillar och för att smutskasta en konkurrent bland de nya medierna: Nyheter idag.
Dessa konspirationsteorier kommer att bli de gamla mediernas död, om de inte snabbt slutar med dem. Jag skrev ledare om det: De mediala konspirationernas förbannelse.
Demokratin behöver stora medieredaktioner – men bara medier som tillämpar källkritik, granskar makten och är konsekvensneutral. När de istället blir politiska aktörer är de inte längre media utan propagandister.
Samtidigt gillar jag ambitionen hos nya tidskriften Kvartal. Den siktar på att vara initierad och resonerande, mer än att jaga klick och skandaler. Igår publicerade Kvartal sin senaste podcast ”veckopanelen” med mig, Expressens kulturredaktör Karin Olsson och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (lyssna här).
Där resonerar vi kring några av veckans händelser och får tala till punkt – nästan. Det kan också bli väldigt avslöjande. Många underskattar grovt nyttan med att låta andra få tala till punkt. Ju mer de säger, desto tydligare går det att tolka deras tänkande.
Och Karin Olsson avslöjar sig själv väldigt tydligt. Hon skrattar och tycker det är löjligt att jag från ”SD-sfären” berömmer Expressen när man granskat vilka som begår gruppvåldtäkter (eftersom Brå vägrar att forska i ämnet). Detta eftersom jag är så kritisk mot Expressen och gammelmedia i övrigt. Alltså: Karin Olsson har en världsbild där man antingen ”gillar” Expressen eller inte. Man kan inte ha synpunkter på olika artiklar, och tycka en är utmärkt och andra är usla.
Detta förhållningssätt, att man är med Expressen eller inte, anser jag avslöjar ett intellektuellt haveri. Och här får jag medhåll av komikern Ricky Gervais, som jag citerar i kulturartikel:
– Nu i eran av post-sanning bryr sig folk inte om att argumentera. De lyssnar inte till argument, utan säger: ’Vem är det som påstår det?’
– Nej, de är inte på vår sida. Då har de fel.
– Allt detta är vansinnigt.

Att en av landets största tidningar har en kulturredaktion som resonerar just så, är väldigt talande.
Jag vet att vi i Sverige har olika åsikter, från höger till vänster, från kosmopoliter till nationalister, från pragmatiker till utopister. Men varför kan vi inte diskutera dessa skilda uppfattningar istället för att demonisera, blockera, klumpa ihop till ”dom” som står på fel sida?
I samhällsförändringar som den vi nu befinner oss i, behöver vi saklig argumentation mer än någonsin – och inte känslofyllda utfall om hur rättfärdig man själv är och hur moraliskt förkastliga motståndarna är.

EU:s Cecilia Malmström smiter från svar om tullar och handelshinder

Donald Trumps kritik av EU:s handelshinder, som bloggen skrev om i förra inlägget, togs upp i SVT:s morgonstudio nu på morgonen. Men istället för att svara ärligt dribblade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström bort den sakligt befogade kritiken, för att istället bara tala om tullar – inte om de enorma regelverk som EU skapat och som i praktiken fungerar som handelshinder för omvärlden att exportera till EU-länderna.
Ligger det inte något i Trumps kritik mot EU:s handelshinder, frågar SVT.
– Det finns tullar mellan USA och EU, de är generellt låga (…) Stål är verkligen inget hot mot USA. Den här kritiken är helt illegitim, säger Malmström.
Hon fokuserar på tullar, detta för att smita undan från att svara på Trumps huvudinvändning, som inte är tullar utan EU:s omfattande regler om ”harmonisering” som ställer mängder med krav på dem som vill exportera till EU-området. ”Vi kan inte göra affärer där”, sa Trump häromdagen.
Det är inte frihandel att detaljreglera kring varor och på det sättet försvåra för USA, Afrika och Asien att export till EU-länderna.
Istället för att EU hotar med egna tullar på apelsinjuice och jeans, borde EU erkänna att de egna regelverken utgör handelshinder och lova USA att se över dessa, för att underlätta handel.

Är Trump större frihandelsvän än EU?

Nyss svarade president Donald Trump på några frågor från journalister som översåg hans välkomnande av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu till Vita huset. Han fick frågor om han startar handelskrig.
– Ni måste förstå att vårt land har blivit utnyttjade (ripped off) av i stort sett alla länder i världen. Oavsett om det är vänner eller fiender. Alla. Kina. Ryssland. Och tänk på alla de fina länderna i Europeiska unionen. Vi kan inte göra affärer där. De har handelshinder som är värre än tullar.
– USA har under flera år haft stora handelsunderskott, på upp till 800 biljoner dollar per år. Det kan inte fortsätta. Vi måste få balans. Att tidigare presidenter kunnat låta det ske är skamligt, sa han.
Trump nämner också att de annonserade ståltullarna är en del av förhandlingarna om frihandelsavtalet Nafta med Mexiko och Kanada. Om de inte kommer överens slår Trump till.En kommentator sa efter pressträffen att utspelet om ståltullarna kan vara en bricka i förhandlingsspelet om nya avtalsvillkor.
Jag har varit skeptisk till att Trump skulle mena allvar med tullar, och här kan vi fått förklaringen. Jag hoppas det är så, att Trump är den tuffe förhandlare han sagt sig vara. Och då bryr han sig inte om ifall hela världens börser backar på grund av hans utspel. Han vill ha bra avtal. Som i slutändan inte innehåller tullar på stål.
Och Trump har rätt om EU. Det är löjligt att höra svenska och andra Bryssellojala ja-sägare vräka ur sig kritik mot Trump, medan EU bedriver en protektionistiskt handelspolitik genom ”harmonisering” och mängder med detaljregler kring handel.
Frihandel borde ske genom världshandelsorganisationen WTO, på global nivå, inte genom regionala politiska organ som EU, som ger makt åt politiker och byråkrater i Bryssel som inte är valda i demokratisk ordning. Då kan vi också hålla isär det som är handel med varor, och det som är människors rörelser över gränserna. Det är två fundamentalt olika aspekter av globaliseringen. EU gör allt för att blanda ihop dem, för att skapa politisk makt. Det borde få ett slut.
Det är intressant att se hur Trump rör om i världspolitiken. Jag tror han har förutsättningar att landa på fötterna. Då kan vi ha mer frihandel än innan Trump började härja…