Medan det nationella perspektivet ständigt smutskastas i samhällsdebatten, hyllas det kosmopolitiska, det gränslösa. Men vi som är intresserade av historia, blir vi inte påminda om hur det lät för exakt hundra år sedan? Då kommunisterna gjorde revolution för att uppnå det ljusa, toleranta och rättvisa?
Jo, jag anser att dagens samhällsdebatt är lika aningslös som 1917. Men istället för kommun förespråkas kosmopolitisk hållning. I dagens ledare, Den kosmopolitiska hållningen är vår tids kommunism, skriver jag:
Skälet till att kurderna kämpat och dött för sin ”kollektiva identitet” är inte att de vill kunna spegla sig i sin etnicitet, utan att de vill ha demokrati och självständighet. Att bli herrar i eget hus. Inte förtryckta, inte slavar under andras stövlar.
Detta är inga imaginära föreställningar – det är blodigt allvar. Det är kärnan i den västerländska civilisationen: frihet, självständighet, demokrati, yttrandefrihet.
Visst har nationalismen används som verktyg för ohyggliga övergrepp under 1900-talet, men kommunismen dödade än fler under Stalin, Mao och Pol Pot.
Det nationella perspektivet har avigsidor som vi måste lära läxan om, men vi kan inte för den skull huvudstupa kasta oss efter nästa utopiska galenskap efter kommunismen – kosmopolitismen.