Därför är svensk debatt inskränkt

I en utmärkt replik på DN-Debatt illustrerar professor Bo Rothstein vad öppen och fri debatt är – och står i stark kontrast till dagens dominerande attityd att utestänga, bojkotta, hata och polarisera:

Principen för det forskningsseminarium som jag under närmare tjugo år ansvarade för vid statsvetensskapliga institutionen i Göteborg var att forskare som kritiserade institutionens forskning omedelbart skulle bjudas in. Även forskare som företrädde andra vetenskapliga ideal än de som är gängse på institutionen har varit ofta sedda gäster. Dessa personer har i som regel reagerat med stor överraskning över att bli inbjudna. Det intressanta är att undantagslöst har dessa seminarier förflutit väl – inte så att vi har blivit eniga eller helt lyckats övertyga varandra, men vi har åtminstone under civiliserade former lyckats begripa varför vi tänker olika.
Men enligt min erfarenhet har vi varit ett stort undantag. Svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap vill helst bara prata med forskare som tycker likadant som de själva. Min uppfattning är att detta är närmast en garanti för att bli inskränkt och inte så sällan riktigt dum i huvudet.

Om inte bara akademierna utan också massmedier, myndigheter och partier kunde inta denna upplysningens mest grundläggande värdering, skulle Sverige snabbt bli mycket bättre.

Rulla till toppen