Försummelsen av globaliseringens avigsidor skakar nu om västvärlden. De gamla makthavarna har tappat bollen. Men istället för att idka självkritik spyr man galla över dem som plockat upp bollen och visar hur man kan skapa ny balans i en ny tid.
Magasinet Axess har i senaste numret intressanta artiklar om varför initiativet glider ur händerna på de gamla makthavarna – men paradoxalt nog instämmer i dessas kritiska syn på nya aktörer. Det här är ett så centralt och övergripande perspektiv att jag tänkt ge tre blogginlägg på temat, först kommentarer om två av artiklarna och sedan en summering.
Först om artikeln av författaren och essäisten Torbjörn Elensky, Tid för identiteter. Det är han som lyfter fram det gamla skällsordet “chauvinist!”
Han definierar det som “skrytsam överdriven stolthet” över den egna gruppen/nationen. Och han betraktar en framväxande chauvinism som mer eller mindre farlig.
Men det intressanta är att han är nyfiken på hur det kommer sig att folk i många länder vänder sig emot gamla makthavare. Elenskys förklaring är att kapitalismen “gör att allt som är fast förflyktigas”. Men istället för den vanliga harangen om att människor är emot förändringar, pekar han på att kapitalismen skapat så höga ekonomiska förväntningar att “blotta oron för försämring” skapar missnöje.
Nu är det ju inte kapitalismen som höjt folks förväntningar utan politiker som tar ut ekonomisk tillväxt i förskott genom att vitt och brett ge ofinansierade löften – dvs lögner till folket.
Jag tror de av politiker icke infriade förväntningarna har en betydande skuld till att människor i väst känner sig besvikna, missnöjda och förbannade. Politiker i väst har i årtionden missbrukat sitt förtroende genom att bjuda över varandra i en julklappstävling som ingen kan infria. Klart att folk reagerar. Och inte bara på att man inte fått det som lovats, utan att landets ledarskap ljugit för dem. Om ledarna är lögnare, kommer naturligtvis förtroendet för dem att erodera.
Det får stor effekt, inte bara ekonomiskt. Ledare som förlorat sitt förtroende kan inte förklara varför förändringar sker. Ingen lyssnar på dem. Det är detta vi ser i amerikanska presidentvalet. Ingen bryr sig om löften. Det är en gyttjebrottning i karaktärsangrepp där den som har störst uthållighet vinner.
Detta gör också att klimatet för helt nya aktörer blir synnerligen gynnsamt. Om ordet chauvinism ska användas, tycker jag det passar bäst på de gamla etablissemangen, de är chauvinister om sin egen lilla sekts förmåga. Förra året migrationskris satte dem på prov och de fallerade fullständigt. I fördemokratiska tider hade makthavarna fördrivits i en statskupp eller revolution. Nu kan folket göra det genom allmänna val.
Elensky menar att när “det fasta förflyktigas” vaknar gamla identiteter upp. Det är föreställningar om “den egna gruppens primat, eller för den delen utsatthet” som han vill kalla chauvinism, istället för de uttjatade begreppen rasism, nationalism och populism – delvis därför att också täcka in exempelvis islamism. Detta att vilja manifestera sin egen identitet och stoppa uppblandningen med andra kulturer är inget för bara Sverigedemokraterna, Europa eller ens väst inklusive USA, utan också Kina, Indien och muslimska rörelser.
Det handlar om “en global reaktionär megatrend”, menar Elensky. Mot västerlandets enorma ekonomiska och teknologiska framgångar som innebär en sorts likriktning och död för mångfalden. Han skriver:
Vi kan tala lyriskt om spännande mat, främmande sätt att se på världen, och hur rik den är genom denna mångfald, utan att inse att själva det sättet att betrakta sakerna ur ett slags upphöjt synvinkel är i grunden västerländskt och bidrar till uppluckringen av kulturella gränser och i förlängningen ett minskande av den traditionella mångfalden.
Elensky menar att det är ironiskt att fransk opinon vill försvara upplysningen genom att göra den till något specifikt franskt. Man sänker därmed anspråken, vilket han tycker är sorgligt.
Men det tycker inte jag. Vi måste ju tala om varför en opinion i väst gör upplysningen till vår kultur istället för något universellt. Skälet är ju att vi försökt göra upplysningen universell. George W Bush hade som mål för krigen i Afghanistan och Irak att avlägsna blodtörstiga diktaturer och ge ländernas befolkningar möjlighet till frihet, på samma sätt som vi har i väst. Vi ser nu vad svaret blir. Man sluter upp bakom än värre tyrannier. Som dessutom sprider sina motsättningar, terror och död till oss i väst.
Jag menar att Elensky har komplett fel när han ser detta som “en ny våg mot upplysningen”. Tvärtom! Vi i väst försvarar upplysningen i vår del av världen, mot andra civilisationers barbari.
“Vågen mot upplysningen” skulle bestå i att fransmän (och vi andra i väst) börjar betrakta upplysningen som villkorad av våra egna etniska och kulturella villkor.
Men snälla nån. Om upplysningen någon gång ska ha en chans att bli universell, måste ju någon förespråka den, försvara den, till dess andra civilisationer kan komma till sina sinnens fulla bruk! Att se det som ett nederlag att upplysningen är sprungen ur den kristna västvärlden är ju närmast att förneka historiska fakta.
Dessutom är det ju inte vi i väst som vill avskärma upplysningen och göra den till bara sin, utan andra som bestämt och med grymt våld avvisar den. Det kan man ju knappast beskylla Sverigedemokraterna eller andra i väst för.
Trots denna märkliga syn, landar Elensky i något jag instämmer i: “En av våra viktigaste uppgifter idag är att finna något sätt att balansera utvecklingens framfart och människans behov av kulturell förankring.”
Här tar Elensky avstånd från de etablissemang som förnekar att det finns en svensk kultur eller föraktar svensk kultur.
Men likt andra som medger att de gamla etablissemangen är blinda, stannar Elensky där. Han vågar inte dra några slutsatser av den egna analysen. Då riskerar han att hamna utanför åsiktskorridoren som medievänstern med järnhand upprätthåller.