Går det sammanfatta i punktform vad allt handlar om? Jag gillar att koka ner olika komplexa frågor, skeenden och utvecklingsmönster till en kärna. Så blir saker enklare att förstå, även om man riskerar att förenkla för mycket.
Men USA-valet går att sammanfatta. Och också förklara varför en sådan främmande fågel som Donald Trump har goda möjligheter att vinna.
En bild kan säga mer än tusen ord. Detta alster av satirtecknaren Ken Catalino är en utmärkt sammanfattning av valrörelsen.
Båda kandidaterna har lågt förtroende och de spyr ut mycket skit. Men. Hillary Clintons lögner, under flera årtionden, är när allt kommer omkring värre än Trumps oförskämdheter för många väljare.
Det är en av två personer som ska väljas. Därför får personliga ledarskapsegenskaper större betydelse än i Sverige och Europa där vi röstar på partier, många olika partier. I brittiska Spectator lyfter man fram något jag ofta tänkt på, men inte tagit upp här: Trump har faktiskt sinne för humor:
I ett viktigt avseende har han ett övertag: Trump kan vara rolig, det kan inte Clinton … Hur mycket man än avskyr honom, måste man erkänna att han kan vara underhållande. Men medierna talar om Trumps ”felsteg” och ”bisarra inre monologer” som om han vore psyksjuk. Det är mediernas problem, de tar honom på fullt allvar och reagerar med en sorts åderförkalkad pompös självgodhet mot hans harmlösa skämt. Men Trumps supportrar ser en man skämta, och de gillar honom för det …
Trump försöker åtminstone att vara underhållande så här i finalen, vilket man inte kan säga om Clinton. Hon har valt att avsluta kampanjen med att poängtera betydelsen av en presidents karaktär. En god karaktär är viktigt. Problemet är bara att de flesta amerikaner anser att Hillarys är rutten ända in till roten. De är utmattade av den långa och pinsamma valrörelsen. Trumps ögonblick av humor kommer därför som en lättnad.
Det är tråkigt att det inte numera går att skämta eller ironisera i politiken. Motståndare väljer alltid att medvetet misstolka skämt och påstå att skämtet blottlägger bristfälliga värderingar. Det har Trump struntat i. Det har kostat honom mycken förnedring i medierna, men han räknar med att väljarna ser igenom mediernas pompösa högfärdighet.
När det kommer till sakfrågorna kan de listas helt kort i fem punkter:
* Högsta domstolen – med Clinton blir den radikaliserad i årtionden, med Trump bevaras en konservativ tolkning av statens makt över medborgarna.
* Politiska klimatet – med Clinton fortsatta låsningar, med Trump räknar hans väljare med att han (trots den konfrontatoriska kandidat han varit) kan skapa förutsättningar för förhandlingar i Washington så att något blir gjort. Så som affärsman, som inte är uppbunden av donationer och särintressen, räknar hans väljare med att han kan angripa politiken på ett nytt sätt och skapa en annan dynamik än de låsningar som nu gäller. Trump kan bli den förnyelse Washington behöver.
* Sjukvården – med Clinton ökar premierna kraftigt samtidigt som servicen försämras i takt med att staten lägger sig i och styr, med Trump kan det redan dyra sjukvårdssystemet utsättas för konkurrens (exempelvis över delstatsgränserna, en galen regel har förhindrat det då industrin upprätthållit den genom donationer till politiker – dock inte Trump).
* Invandringen – med Clinton en fortsatt passivitet, med Trump åtgärder mot illegal invandring.
* Polis och militär – med Clinton fortsätter undergrävandet av en desillusionerad ordningsmakt och försvagad försvarsmakt, med Trump kan de få nytt moraliskt stöd i sitt viktiga arbete att försvara demokratin och undvika anarki.
Däremot tar jag – paradoxalt nog – inte upp exempelvis arbetsmarknad och handel, även om de är grundorsaker till att valmanskåren är så arg och förbannad. Jag tar inte upp dem eftersom kandidaterna använder samma retorik om handel.
Jag tar heller inte upp ekonomi. Skälet är att båda är diffusa och här inte avviker från tidigare valrörelsers svepande löften som ingen tror på.
Kommentarer som de här och nu avgivna – inte mer partiska än massmediernas – borde leda till Trump-seger. Vi får väl se…