Johan Hakelius lyfter veckomagasinet Fokus till en tidning man numera öppnar med viss förväntan. Det är inte en vanlig känsla i det så torftiga medielandskapet på svenska språket.
I veckans nummer kommenterar han att utländska journalister åter jagats bort från svensk förort och bekräftar att svensk lag inte längre gäller i Sverige. Ett skäl är att svensk journalistik mörkar verkligheten, eller som Hakelius mer konkret beskriver det, Svensk journalistik är ibland rätt genant:
Det finns ibland något djupt tröstlöst över svensk journalistik, när ämnena är känsliga. En första reaktion är ofta att titta åt ett annat håll. En andra att ersätta rapportering med debatt. När någon redaktion ändå gör ett försök att låta skötsamma förortsbor berätta om vad de upplever, misstänkliggörs ofta de som vittnar. Det är rätt genant.
Detta är en viktig förklaring till att mediehusen är på fallrepet och mediebranschen i kris. Man agerar som om man vore en blogg utan resurser, och gör därför enklast möjliga insats. Enklare än att bjuda in pratglada personer som ger sin syn, finns inte. Men att tycka till är vi ju många som kan. Ofta är ju panelerna dessutom vinklade med stor övervikt för vänstertyckare.
Medieaktörer som vill överleva borde ägna sig åt saklig rapportering, ta fram fakta och bredda vår bild av verkligheten. Inte med kampanjjournalistik bekräfta vänsterns politiska fördomar. Det förstnämnda är en viktig del av demokratin, närmast att räkna som infrastruktur. Det andra kan man med fördel lämna till amatörer i sociala medier.